Black Lives Matter är svart nazism
I media talar man om Black Lives Matter som om det vore en medborgarrättsrörelse, men Black Lives Matter är bara ett slagord, och en front för Black Liberation Movement. Den frigörelse man talar om är alltså inte en inre frigörelse eller att stärka svart självkänsla. Nej, det handlar om svart frigörelse i ordets rätta bemärkelse - man vill frigöra sig från resten av USA. Man vill ha svart självbestämmande över eget territorium.
Det är i grunden samma idé som Hitlers tredje rike. Ett folk, ett rike för den ariska rasen, men i det här fallet kräver man att den svarta nationen ska få eget självbestämmande på amerikansk mark.
I det intersektionella vänsternarrativet ses svarta per definition som offer för vitas förtryck. Därför sprider man villigt BLM’s propaganda utan någon som helst fact-checking, vilket har medfört att 2/3 av amerikanerna aningslöst stödjer Black supremacy i form av Black Lives Matter. Detta är den svarta motsvarigheten till Klu Klux Klan.
I EU sprider Alice Bah Kunke samma propaganda och lägger fram en resolution där man kräver att det ska bli olagligt att använda förringande slagord om Black Lives Matter, samt att EU ska ersätta länder på södra halvklotet för slaveri och kolonialism. Tomas Tobé och Sara Skyttedal röstade för resolutionen som gick igenom. I resolutionen fördöms också amerikansk polis.
I motsats till det utpumpade narrativ där svarta är offer för en rasistisk och brutal poliskår så är verkligheten en helt annan. När svarta dödas är förövaren i över 90% av fallen en annan svart. Svarta är alltså offer för svart våld och kriminalitet i första hand. Men protesterna och med dem den påföljande propaganda har gjort polisens arbete allt farligare, och de får allt svårare att skydda den svarta befolkningen.
Enligt en undersökning från 2017 gjord av PEW Institute visar det sig att hela 93% av poliskåren upplever sitt arbete allt farligare, detta beroende på de ökande rasspänningarna i kölvattnet av propagandan mot polisen och det vita samhället. Detta är inget nytt fenomen, utan det här har pågått på bred front i åratal inom nöjesvärlden. Nu har det också fått genomslag i nyhetsmedia tack vare en lyckad hashtag och skickliga kommunikatörer.
Än svårare lär det bli för polisen efter sommarens och höstens protester. 76% av poliserna uppgav redan 2017 att de tvekade när det kom till att ta till tvångsmetoder när det behövdes. 72% var även tveksamma till att stoppa och förhöra en misstänkt. Ingripanden mot svarta står inte i proportion till deras del i brottsstatistiken, tvärtom så grips och stoppas färre svarta i relation till brottsligheten p g a polisers rädsla för att bli utsatta för brott och anklagade för rasism.
Medan svarta är överrepresenterade som förövare vid mord med hela 5 gånger, och som förövare till våldsbrott med upp till 10 gånger beroende på brott, så löper de långt mindre risk att dödas av polisen vid ett gripande. Black Lives Matter far alltså med osanning. Den rasism som grasserar drabbar inte svarta, tvärtom så visar brottsofferundersökningar istället att svarta är 46 gånger mer benägna att attackera en vit medborgare än tvärtom.
Vad handlar då detta om? Jo, det pågår ett psykologiskt krig där man vill öka acceptansen hos allmänheten för att kunna flytta fram sina positioner. Och man lyckas eftersom media fastnar vid det utslängda betet från de påstådda tre grundarna av rörelsen, som säger sig vara tränade marxister. Men detta är dock ett paradoxalt uttalande eftersom Marx ingalunda har utformat någon strategi att vara tränad i.
Högermedia vågar inte riktigt konfrontera lögnerna. Istället stirrar man sig blinda på det socialistiska inslaget och talar mest om Antifa, rentav som om Antifa har organiserat alltihop. Man menar att vänstern utnyttjar svarta i kampen för en revolution. Visst radikaliserades svarta amerikaner av The Communist Party redan under 1920- och 1930-talet i USA, men det blir inte så lite rasistiskt när man enbart ser svarta som en spelbricka för vänstern, och inte som en grupp förmögen att ha och driva en egen agenda.
Detsamma gäller vänstern som inte heller de ser svarta som självständiga subjekt, och därför tolkar alla kriminella handlingar som en konsekvens av att vara förtryckt. Både högern och vänstern tolkar alltså plundringarna och upploppen som enbart en konsekvens av andra krafters påverkan på den svarta befolkningen, vilket är att omyndigförklara dem.
Detta är helt oförenligt med FNs deklaration om mänskliga rättigheter, vars första artikel går ut på att se alla människor som jämlikar, fullt kapabla att fatta egna beslut och vara ansvariga för egna handlingar. Om man inte tror att svarta människor är kapabla att utföra handlingar i egenintresse, det vill säga öka den egna rasens makt och inflytande, är man inte bara högmodig. Man är farligt nära gamla tiders syn på svarta som barn.
Någon måste våga ta i den heta potatisen, för även om majoriteten av protesterna var fredliga så orsakade enbart den första veckans protester skador för 2 miljarder dollar i försäkrade förluster. Lägg där till all oförsäkrad egendom samt att upploppen pågick i flera månader, så kommer man snart upp i astronomiska summor. Den sammanlagda skadegörelsen av amerikanska städer har inte sett sin like i amerikansk historia.
Men ingen vågar tala om elefanten i rummet. Likt medberoende till alkoholisten låter man det helt passera att grundare till lokala avdelningar av Black Lives Matter yttrar att plundrandet av både lyxbutiker och småföretagare är helt legitimt eftersom man bara plundrar tillbaka från vita. Tanken är inte långt ifrån den som gjorde att nazisterna började konfiskera judisk egendom. Den genomsyrar hela ideologin och dess krav på “reparationer”.
Upploppen har orsakat minst 47 dödsfall och otaliga personskador. Men Opal Tometti, Alicia Garza och Patrice Cullors som frontar Black Lives Matter tar inte avstånd från våldet och skadegörelsen. Istället tar man tillfället i akt och ljuger om varifrån våldet kommer. Cullors säger:
My view is White supremacists were showing up to protest and committing acts of violence and damaging property.
Men de inblandade i dessa brott var i 95% av fallen Black Lives Matter aktivister. Redan den 6:e Juni hade 700 poliser attackerats och skadats i protesterna. I Maj hade Trump beordrat in Nationalgardet till huvudstaden för att få stopp på mordbränderna, den massiva plundringen och de våldsamma sammandrabbningarna. Redan då hade mer än 150 federala byggnader skadats av demonstranterna.
Trump uppmanade landets guvernörer att göra detsamma, men i de av Demokraterna ledda distrikten hölls istället polisen tillbaka vilket har lett till att städer har förstörts för miljardbelopp. I tillägg till de skador och det våld som skedde i direkt anslutning till protesterna så eskalerade våldet till en mordvåg över USA som en direkt konsekvens av attackerna mot polisen och de demokratiska guvernörernas eftergifter.
Vad Demokraterna hoppades på var ett nytt Charlottesville, det vill säga att någon skulle provoceras till att gå till attack. Detta skulle sedan kunna användas för att förstärka narrativet om ett högerextremt hot mitt under valrörelsen. Det som pågår är ett psykologiskt krig om väljarnas sinnen, vems narrativ som väljarna ska följa och tro på. Kampen är lika lömsk som adelns hovintriger förr i tiden.
Högerdebattörer och högermedia har feltolkat det som pågår och kallar det en “kulturrevolution” eftersom aktivisterna gett sig på historiska monument, men detta är något annat. Och attackerna har ingenting med USAs rasistiska förflutna att göra. Det handlar alltså inte om vem monumenten föreställer, syftet är att provocera för att trigga igång raskravaller liknande dem under andra vänstervågen.
Men man är för smart för att attackera först då man vill ha opinionen på sin sida. Likt andra manipulatörer försöker man provocera fram en reaktion, man vill att det ska se ut som att det vita samhället är det som attackerar först för att kunna förstärka sin offerstatus. Fallet George Floyd, eller snarare filmen där George Floyd dör med den till synes likgiltiga vita polismannen med sitt knä på hans nacke blev perfekt för att befästa narrativet om den vita rasen som ond förtryckare.
En hel värld arrogant goda™ troende i religionen Tolerans svalde betet och blev en del av en enorm masspsykos som för tankarna till den tyska nationalsocialismens förmåga att få folk att sluta upp för den tysktalande nationens kommande upprättelse. Eftersom ingen har markkontakt spelar det ingen roll att George Floyd skrek att han inte kunde andas långt innan någon rört honom. Hur som helst så är Sanningen med stort S aldrig intressant. Det handlar om vem som har den berättelse som folk vill tro på. Därför spelade det heller ingen som helst roll exakt vad som lett upp till den olyckliga händelsen, eller exakt hur dödsfallet skedde.
Vittnen berättade att George Floyd var stupfull, hög på Fentanyl (morfin) och var helt oregerlig och bitvis betedde sig hysteriskt. Han följde inte anvisningar, han vägrade först att kliva ur sin egen bil och senare att kliva in i polisbilen. När de väl fick in honom rullade han ut på andra sidan. Kort sagt betedde han sig som vilken kriminell som helst som vägrar att göra som poliserna säger.
Ingripandets syfte, hur olämpligt det nu var, var både tillåtet, standard och hade till syfte att försöka lugna ned honom, så de kunde få honom med sig. Fokus läggs givetvis inte på att diskutera polisens metoder och på att komma fram till lösningar, eller användandet av bättre och säkrare metoder i framtiden, och detta är för att man är inte ute efter en lösning. De som protesterar vill i grunden enbart öka den egna gruppens makt.
Extremt få av de fall av polisingripanden som lett till protester har handlat om ett övervåld från polisens sida, tvärtom. Majoriteten, mellan 90- 95% av de som dödas av polisen, skjuts för att de utgör livsfara för poliserna själva eller andra civila. Tänk på att var och varannan kriminell person bär skjutvapen i USA. Situationen går inte att jämföra med många andra länder.
Förtal är en beprövad härskarteknik för att vinna sympatier. Man ljuger för att skapa acceptans hos allmänheten för att hävda sin rätt till en svart etnostat på amerikansk mark. För det man är ute efter är självbestämmande, därav kravet att man skall släppa alla svarta kriminella och att skära ned på polisens budgetar.
Det handlar alltså om makt och vem som ska ha den. Det primära målet för protesterna under 2020 har varit att ta över vad man ser som sina områden. “Defund the police” handlar om att man vill ha bort polisen och ersätta den med en egen milis, ungefär som vad som periodvis verkar ha skett i våra så kallade no-go zoner där klaner har ersatt polisen.
Efter det amerikanska valet 2016 så samlade paraplyorganisationen Movement for Black Lives (m4bl) ledarna för sina 150 underorganisationer till ett möte. Vad som diskuterades var hur man skulle få bort Trump till nästa val eftersom hans princip om “Lag och Ordning” stod i vägen för deras agenda. En av de förmenta grundarna av “BLM” Patrisse Cullors sa i en intervju med CNN strax efter att protesterna startat inför valet 2020:
Trump not only needs to not be in office in November but he should resign now. Trump needs to be out of office. He is not fit for office. And so what we are going to push for is a move to get Trump out. While we’re also going to continue to push and pressure vice president Joe Biden around his policies and relationship to policing and criminalization. That’s going to be important. But our goal is to get Trump out.
Black Lives Matter är ingen organisation, det är en lyckad PR-kupp där hundratals olika organisationer och intressegrupper gjort gemensam sak för att bryta ned USAs politiska struktur. Vissa aktörer av ekonomiska skäl, andra av politiska skäl, men för de som protesterat har det handlat om att öka svartas makt. Till sin hjälp har man använt sig av propaganda och i vissa fall våld, och hot om mera våld för att få politiker att ge efter för sina krav.
Det går självklart inte att förneka att det fortfarande förekommer rasism mot svarta i USA, men otroligt mycket har hänt sedan medborgarrättsrörelsens dagar, särskilt i den amerikanska södern där man på många sätt och i många fall har tagit itu med sin historia och sin rasism. Och medan rasism är comme-il-faut i världen så har den västerländska kulturen varit den som strävat efter ett mer rättvist humanitärt och mer medmänskligt samhälle.
Men det låtsas inte Black Lives Matter om. De framställer istället hela vår kultur som den såg ut i den amerikanska södern för 70 år sedan. Men de har ingen som helst statistik som backar upp deras påståenden, tvärtom. För sanningen är att USA och den västerländska kulturen aldrig varit mindre rasistisk.
I USA idag upplever 70% av den svarta befolkningen att de har det bättre än sina föräldrar. Vid en debatt 2016 som arrangerades av den konservativa kanalen AM 770 KTTH visar debattören Ben Shapiro hur skillnaderna i utkomst mellan svarta och vita inte kan härledas till rasism, utan att det snarare beror på kulturella faktorer.
De möjligheter som svarta kämpade sig till genom medborgarrättsrörelsen har nämligen inte tagits tillvara. Istället ökar tonårsgraviditeterna, och hushållen med ensamstående mödrar i den svarta befolkningen har gått från att vara 20% till att vara 70%. Allt färre svarta ungdomar går ut college och allt fler svarta ungdomar är inblandade i kriminalitet trots ökat välstånd och ökade möjligheter att ta sig fram i det amerikanska samhället.
För i dagens USA, eller i alla fall i väst generellt sett, har svarta samma rättigheter och möjligheter som vita. Men de utbildningsplatser som ordnats i svarta bostadsområden i USA har inte nyttjats. Orsakerna till att det inte går bättre för den svarta befolkningen i USA står alltså inte att finna i rasistiska strukturer i samhället utan måste sökas annorstädes.
För de facto så lyckas många svarta både i USA och på kontinenten. Om det funnes en strukturell rasism som hindrade svarta att ta sig framåt skulle inte Morgan Freeman kunnat spela Gud hela 3 gånger på film utan att någon reagerade. En kvinna med svarta rötter skulle inte kunna bli medlem av engelska kungahuset och svarta artister skulle inte vinna Melodifestivalen gång på gång.
Om det funnits en strikt strukturell rasism mot svarta skulle vi inte ha en svart partiledare i Sverige, folket skulle heller inte valt en svart president i USA. De skulle inte haft en svart justitiekansler, svarta statssekreterare, eller svarta chefer för högsta domstolen, och inte heller en svart chef för inrikes säkerhet. Det skulle heller inte väljas svarta borgmästare eller utses svarta polischefer.
Men dagens journalister tänker inte. Om de inte är aktivister så är de okunniga och gör inte sin research och därför lyckas man prångla ut bilden av att alla med vit hud förtrycker och håller tillbaka svarta enbart genom att existera.
BLM strävar inte efter integration och samexistens, utan de är lika separatistiska som Klu Klux Klan. Aktivisterna drivs av en Panafrikansk rasistisk ideologi med flerhundraåriga rötter som till och med till en början samarbetade med KKK eftersom man har samma mål, - ett segregerat USA.
Att vi är blinda för vad BLM egentligen är beror på den förskönande och förvanskade bild vi har fått av medborgarrättsrörelsen i USA under 50-, 60- och 70-talet. Vi känner alla till Martin Luther King som var den stora förgrundsgestalten. Men King var inspirerad av Gandhi och dennes ickevålds-princip, vilket knappast är något som förknippats med Black Lives Matter.
Martin Luther King arbetade för integration, medan andra svarta grupperingar startade raskravaller och bedrev ren terrorverksamhet där man mördade poliser och attackerade rättsväsendet. Black Lives Matter är alltså en fortsättning på the Black Panther Party, och de än mer radikaliserade Black Liberation Army (mer om dem i ett annat inlägg).
Martin Luther King varnade för att ta till våld i sitt berömda tal "I have a dream":
But there is something that I must say to my people, who stand on the warm threshold which leads into the palace of justice: In the process of gaining our rightful place, we must not be guilty of wrongful deeds. Let us not seek to satisfy our thirst for freedom by drinking from the cup of bitterness and hatred. We must forever conduct our struggle on the high plane of dignity and discipline. We must not allow our creative protest to degenerate into physical violence.
Det här är ju något helt annat än den plundring och de upplopp som slagit sönder amerikans städer och ödelagt människors liv. Det är också något annat än det fokus på ras som Black Lives Matter torgför. Martin Luther Kings dröm handlade om att en dag komma bort från att se människor utifrån rastillhörighet.
I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.
We must learn to live together as brothers or we will perish together as fools,
Black Lives matter har alltså ingenting med den svarta medborgarrättsrörelsen att göra. De har mer att göra med svart nationalism, svart rasism och krav på total segregering av samhället i Nation of Islam och Malcolm Xs anda.