Den arroganta godheten™ - Orsaken till integrationsproblemet

1974 kom romanen "Grundbulten", där en av personerna får en vision av att hela fängelset han sitter i hålls samman av en enda grundbult. Karaktären tror att bara han får loss just denna sammanhållande bult så kommer hela fängelset att rasa ihop så att han kan rymma. Jag gillar allegorin. Jag tilltalas av tanken att leta efter mekanismen som driver Sverige i diket.

Det är lite som ett detektivarbete à la Sherlock Holmes. Givetvis finns det inte en bov i det här fallet, vi är alla en del av både gemenskapen och galenskapen i Sverige, även om vissa har större makt att påverka än andra. Det finns dock ett talesätt som lyder: Är du inte en del av lösningen så är du en del av problemet.

7 januari 2018 av Gertrud1

Jag har tidigare påpekat vikten av samarbete för att en grupp skall överleva, och för att individer ska kunna föra sina gener vidare. Visserligen så har vi konkurrens inom gruppen, men om all energi går åt till interna strider, så finns ingen energi till att skaffa mat, eller klara konkurrensen med andra grupper. Svenskar saknar idag helt flockkänsla. Vi är det mest individualistiska (läs egoistiska) folket i världen. Vi har det generellt sett ganska bra och vi behöver inte längre varandra på samma vis som förr, utan har istället börjat värna våra egna privata intressen i allt större utsträckning, och så även politikerna.

En grupp sluts samman hårdare om den måste kämpa mot ett yttre hot, alla militärer vet det. Man blir vapenbröder. Alla förföljda vet det. Alla som haft det svårt vet det. Alla nationer som varit i krig vet det. De som hjälper och skyddar mig blir lika nära som mina bröder och systrar. Utan upplevt hot så behöver man inte gruppen. Man tappar sin lojalitet med andra medborgare i landet. Vi tror inte vi behöver dem, vi har inget historiskt minne av att behöva den, så nationalismen förlorar sin betydelse. Sverige har sällan varit under attack. Under stormaktstiden var det vi som utgjorde hotet. Vi var rovdjuren, inte bytet. Nu är vi mätta, och lata. Och högmodiga. Vi vet att Sverige är "det bästa landet i världen", det finns inte på kartan att någon skulle tycka annorlunda, eller vara ett hot. Inte på riktigt. Man tar inte andra på allvar. Vi har blivit sjukligt bekväma.

Arrogans medför att man underskattar andra. I den politiskt korrekta tankesfären så finns inte ens människor som inte vill vårt bästa. I den politiskt korrekta sfären så finns inte människor som inte beundrar oss. De tycker därför att försvar är onödigt, och den som pekar på problem ses som "sjuk" och diagnosen är nazist. Om man övar på att försvara Sverige inför ett eventuellt anfall blir man klassad som stridspitt. Man väljer också att se de som för krig mot den svenska staten som enstaka galningar, oavsett om de är terrorister, eller kriminella. De tas inte på allvar, helt enkelt för att vi inte tar dessa grupper på allvar. Vi bemödar oss inte att ta reda på fakta vad det handlar om, utan tolkar dem utifrån våra ideologiska dogmer. Den arroganta godheten™ - som är ytterst narcissistisk till sin natur - förstår inte att inte alla beundrar oss. Det är den svenska akilleshälen. Eller grundbulten som håller uppe det falska bygget. Så länge man är blind för att inte alla älskar och beundrar oss, så kommer man vara med och leda det här landet ned i avgrunden.

Politikerna har inte fattat orsaken till att vi inte blev det föregångsland vi så gärna ville vara. De är också för arroganta för att rannsaka sin ideologi. De skyller istället på folket och anklagar det för att vara rasistiskt och populistiskt när det tredskas. Inget parti tar ansvar för sina egna misslyckandet och därmed finns det inget ledarskap alls som är förmöget att reda ut det som blivit fel, utan man fortsätter i samma hjulspår allt längre ned i diket, trots att det brinner, om inte i knutarna så i bilarna.

Politikerna ser alltså att experimentet misslyckats, men de är helt enkelt för arroganta för att vilja se orsaken. Moderaterna fortsätter att skylla på sossarna, och sossarna skyller på Moderaterna. Vänsterpartiet och F! och resten av feministerna skyller på den vite mannen. Miljöpartisterna håller med och fokuserar på utsläppen. Hela vänstern skyller på rasisterna, och rasisterna skyller på invandrarna. Libertarianerna skyller på skatterna. Vissa skyller på muslimerna medan andra skyller på judarna. Men huvudproblemet sitter djupare än så. Det sitter faktiskt i oss, i vår neurotiska aggressionshämmade medberoendekultur. Det är i Sverige som galenskaperna har gått längst, och det är i Sverige som ingen broms finns. Problemet sitter alltså i oss.

En av sakerna man får jobba med är man går i en terapi är att ta eget ansvar och sluta skylla ifrån sig. Att skylla ifrån sig är bekvämt, man lägger ansvaret på någon annan. Det här är inte bara ett omoget tänkande, det är vad man kallar dysfunktionellt, för problemet är att ingen vill ta emot skulden eller ta på sig ansvaret. Skulden far som en het potatis som parterna kastar mellan sig. För att inte förlora ansiktet och tappa väljare till SD som menar sig stå för en lösning, så utmålar man dem som ett otänkbart alternativ och demoniserar dem. Man vill inte ha konkurrens, och man vill inte att folket skall se att kejsaren är naken. Tredje statsmaktens journalister är alltför arrogant goda™ för att ens ifrågasätta vad som pågår. Alla söker sin egen maktposition och rättar in sig i ledet och bekänner sig till den rätta inofficiella svenska hippiereligionen Tolerans™. Sverige liknar en dysfunktionell familj där man slår på den som makten pekar ut som fiende, för att själv vinna fördelar. Angiveriet firar i dagarna nya excesser.

Inget parti har ensam skuld till att det blivit så här i Sverige. Problemet är att politiker är makthungriga och inte tar ett långsiktigt ansvar för landet. Man skaffar sig inte riktig kunskap om det man skall fatta beslut om, utan väljer att tro på den "sanning" man själv vill och väljer därmed "expertis" som bekräftar den. Hur skevt det kan bli ser vi nu när oberoende sanningssökare börjar göra jobbet gratis.

Det riktigt stora problemet är att politikerna abdikerat som ledare för landet och istället blivit parasiter. Demokrati är inget som uppstår och som fortsätter av sig själv. Demokratin måste hela tiden skyddas från makthungriga individer och organisationer. Demokrati måste hela tiden uppdateras. Man kan inte ta för givet att politiker följer folkviljan och inte egenintresse. Makt korrumperar nämligen och får människor att tulla på "moralen". Därför kan politiker prata om att värna välfärden, samtidigt som gamla, sjuka, handikappade och svaga mycket väl vet, att det är en tidsfråga innan de blir helt utan skydd. De ser själva nedskärningarna för varje år, och att det som kallas "skälig levnadsnivå" numera är ett liv i misär. De vet att ingen lojalitet finns med dem som byggde Sverige. Att allt är ett spel för gallerierna, att vad som visas utåt är viktigare än vad som faktiskt sker. För narcissisterna är fasaden allt. Det ger helt enkelt inte samma godhetspoäng att bry sig om gamla, sjuka och svaga, som att skänka pengar till fullt arbetsföra romer, eller dränka lika fullt arbetsföra invandrare i bidrag i vår 'hippiekultur'.

Bortsett från att det den första tweeten är osammanhängande, så har svensk politik blivit just politik, det vill säga ett maktspel. Man stänger inte gränsen för att det behövs utan man låtsas stänga gränsen för att inte tappa väljare, vilket visades i dokumentären nyligen. Det är också det här som moderaternas nya inställning till invandrare handlar om - att ta tillbaka tappet till SD för att behålla sin maktposition. Man försöker därför återuppfinna sig själv som en annan rocksångare genom att byta partiledare och stil.

Ygeman har fel i det han säger. Han använder situationen även han, för att förhindra ytterligare tapp från sitt eget parti. Ygeman ljuger som en häst travar. Jag påpekade för honom på twitter att olika mätinstitut får olika resultat vilket räckte för att bli blockad. Twitter och Facebook är dagens arenor för agitation och propaganda. På samma sätt som Hitler hade en milis som tystade opponenter så har Twitter och Facebook en funktion i samma syfte. Allt är politik och maktspel och sanningen får inte ta rum någonstans.

Anna Kindberg Batra fick inte gå för att hon öppnade dörren till SD, hon fick gå för att siffrorna var katastrofdåliga. Man visste redan på 90-talet när jag läste psykologi att karismatiska ledare vinner val. ABK saknade charm, hon gick inte genom rutan, hon drog inte folk till sig. Moderaterna valde då att byta partiledare, och försöker numera göra SD överflödiga genom att kopiera deras förslag och lansera dem som sina egna. Det handlar inte om vad man i grunden tycker och står för, utan om att göra allt för att behålla väljarna. Moderaterna ska stå för att Sverige ska ha så öppna gränser som möjligt.

Sanningen är den att Reinfeldt och Kristersson står för samma åsikter. Båda har i ungdomligt oförstånd varit öppna med att målet med en stor invandring är att montera ned välfärden. Se klippet ovan på Kristersson. Utåt sett signalerade man godhet och talade om frihet och tolerans, men målet har sedan länge varit att EU- anpassa Sverige. Moderaterna låtsas nu efter partiledarbytet vara det bättre alternativet till SD. Men Moderaterna är fortfarande globalister, och allt handlar om kampen om makten och tillgångarna och den är numera global. När Sverige var en suverän stat så bevakades såklart Sveriges och svenskens intressen. Så är det ju inte längre, dels i och med att vi gått med i EU, dels för att det är helt andra krafter som styr i bakgrunden, helt oavsett vem som sitter vid makten i Sverige.

Global kapitalism har lett till att enskilda aktörer och deras banker är mäktigare än länder. De är som gamla tiders kungar, men numera är de kungar över ett ekonomiskt imperium, och mäktigare än flera länder tillsammans. Pengar är makt, och nu har dessa så mycket makt att de har råd att lobba, dupera, och kanske till och med köpa politiker. Mest känd är Soros och hans planer för Europa, vilket inte bådar gott för dess medborgare. Och nej, det är ingen foliehattslänk, utan ett uttalande från den ungerska regeringen.

Korruptionen har gått så långt att partier frångår sin egen politik bara för att vara med på makttåget. Liberalerna som står för att staten och kontrollen skall vara liten, jobbar istället för ytterligare centrering av makten. Soros är, för den som inte vet, en supermiljardär som var med och spekulerade mot svenska kronan vilket ledde till valutakrisen -92, då Riksbanken höjde räntan till 500% för att försvara kronan, vilket kostade svenska skattebetalare ofantliga summor. Han är också öppen med att han finanser de svartas protester i USA (för att knäcka landet), liksom att han finansierar andra proteströrelser i tiden, även i Sverige. Svenska medborgare borde var väldigt skeptiska mot George Soros agenda i EU, men DN väljer att skriva om hatkampanjer mot Soros, och SvD talar om antisemitism. Jag vet inte om Soros betalar dem också eller om de bara är dumma i huvudet.

Det är uppenbart att befintliga partierna i Sverige inte längre representerar olika befolkningsgrupper. Istället har de blivit en egen organism som i huvudsak tjänar sina egna intressen. De sysslar därför numera främst med att genom slagord locka fler väljare. Rebecca Weidmo Uwell erkänner att hennes jobb är att "slå ned" motståndarna, och Hanif Bali är öppen med att han försöker locka väljare från SD med sina twitterinlägg, med sin ungdomliga internetjargong. Och herr Kristersson själv bryr sig inte om folkviljan utan bara om de röster partiet tappat till Centern, och till SD förstås.

Om man hade en seriös plan, en vision för att få upp Sverige ur diket skulle jag ha all respekt för opinionsbildandet. Men man har ju inte det. Målet är inte att få rätsida på Sverige. Ändå säger man; kolla oss - vi är hjältarna, vi ska ta tag i det här. Det vill man ju inte egentligen. Det man vill är att öka sin egen makt och sina egna tillgångar. Politikerna har för länge sedan sålt ut Sverige. Det är andra aktörer som styr, och håller man sig väl med dem så vinner man själv på det. Politiker blir idag förmögna. Det är inte ett kall, utan ett sätt att göra karriär.

Idag är inte den onde mannen en svensk "fabrikör" vars arbetare är livegna som i Hasse Alfredssons film "En ond man". Idag är den onda mannen den globala kapitalisten som kontrollerar dig, och din regering, eftersom han sitter på pengarna. Mest uppenbart är det i fattiga länder där det gått så långt att till exempel Monsanto tagit patent på sina genmodifierade grödor som inte är fertila, det vill säga inte går att använda som utsäde, utan bonden måste varje år köpa frön till ockerpriser av Monsanto. "Fabrikörer" har numera inte bara gårdens arbetare utan hela kontinenter av livegna. Jag har gått hårt åt kommunister och vänstern, men ett större hot är de globala kapitalisterna vars makt är oinskränkt.

Kampen om makten över tillgångarna utkämpas inte längre mellan länder och kungar utan bedrivs globalt, och i toppen finns ett fåtal ekonomiska imperier. En elit på 1 procent äger över 40 procent av världens tillgångar. I boken ”Superclass” avslöjar vice handelsminister under Clintoneran, David Rothkopf, att världen styrs av en elit på bara 6 000 personer. Ledarna inom affärs- och finansområdet är en elit inom eliten:

”En superklass av oåtkomliga, internationella magnater och relativt få politiker och religiösa ledare innehar det verkliga inflytandet över världens utveckling. Att en sådan grupp existerar är odiskutabelt. Deras makt och rikedom saknar motsvarighet i världshistorien. Marknaden har inget samvete och skulle hellre lämna de sjuka, outbildade och åldrande bakom sig.”

Carl Bildt har uttalat sig väldigt föraktfullt om dessa grupper, och är inte känd för sin empati direkt, och partisympatier har med personlighet att göra. Men det är ju inte så att sossarna och de andra godhetssignalerande partierna står upp för de sjuka och gamla direkt. Tvärtom är den gamla arbetarrörelsen kapad av korrumperade pampar som skor sig på medborgarna.

Den ledare som lyckas ena flest människor är i överläge gentemot sina konkurrenter i kampen om tillgångarna. Igen; samarbete är nyckeln i 'Survival of the fittest'. Sammanhållning krävs för att försvara och bevara de tillgångar man äger. Givetvis ligger det i konkurrenters intresse att splittra andra grupper. Neo-marxismen har lyckats väldigt bra i Sverige med att dela upp oss i antagonister, och små grupperingar. Utan hot utifrån så blir inte det nationella tydligt för oss. De kommunistiska värderingarna har fått ett djupt fäste här, så de flesta i religionen Tolerans™ tror på riktigt att alla människor är likadana, och att de som hävdar annat är sjuka i sjukdomen rasism. Vi har alla sett det hos den arrogant goda™ kändiseliten som försöker tala det förvirrade rasistiska folket som knorrar tillrätta. Nedan lite filosofier från mig om sammanhållning i grupper i storleksordning.

Familj -> Släkt -> Klan -> Stam -> Stat -> Konfederation -> Federation. 

I ovan axel är det fortfarande "frivilligt." När man inte längre deltar frivilligt så är det fråga om antingen ett imperium, eller rike om det har en kung, eller en diktatur. Större grupper än nationer är svårare att hålla samman då det ofta är mångkulturella, och inte som nationen, som består av människor med samma värderingar. Om man vill slippa tjafs och hålla samman sina undersåtar gör man sig till diktator och bestämmer vad folk skall tänka och tycka. Vi känner alla till historiens värsta, såsom Mao, Stalin, Hitler, Mussolini, Kim, Pol Pot, Idi Amin, Pinochet, Papa Doc, Franco o.s.v. Men inte ett ord om de otaliga kalifer (Muhammeds ställföreträdare) som utropade kalifat, och sysslade med religiös utrensning av astronomiska mått.

En snäll uppskattad siffra är 270 000 000 dödade på grund av ideologin Islam. För Islam är en ideologi. Islam gör inte bara anspråk på den religiösa, utan också den politiska makten. Men eftersom islam är klassad som en religion, och vi har religionsfrihet, så funderar man inte mer på det. Man är för arrogant och lat för att göra kopplingen mellan islam och kalifat. Muslimer har också varit väldigt skickliga på att lobba för sin religions fridsamhet, och de arrogant goda™ rättar in sig i ledet utan att tänka eller ta reda på fakta. Men faktum är att ett kalifat givetvis är en diktatur det också, ingen nation har anslutit sig frivilligt till de imperierna. Detsamma gäller det Osmanska riket. Det var inte en frivillig sammanslutning av religiösa, det var att utöka sitt lebensraum, och tvinga sin religion på andra. Vi har lärt oss av de arrogant goda™ att islam är tolerant, men det handlar ju inte om en kristen tolerans, utan en relativ tolerans där man tolererar anhängare av de andra abrahamitiska religionerna så länge de underkastar sig islams överhöghet och låter sig förnedras och exploateras. 

Nationalismen var det kitt som hindrade den ryska revolutionen att sprida sig i Europa. Neo-marxisterna har därför jobbat hårt för att bryta ned all form av sammanhållning som skulle kunna hålla stånd mot deras ideologi. Den moderna världen har gått från väpnad konflikt via kallt krig till en psykologisk krigföring i form av subtil propaganda. Från neomarxistiskt håll har man allt sedan revolutionen sysslat med att montera ned vår sammanhållning och nedvärdera vår kultur. Människor idag är, helt enligt planen, inte längre lojala mot sitt land och sin religion, vars värderingar vi alla bär då det är en del av vår kultur. Man har istället lyckats reformera kristendomen till en mer kommunistisk variant som jag kallar religionen Tolerans™. 

Man har alltså lyckats att använda vår religion mot oss genom att förvränga orden. Franska filosofer har hoppat på tåget, vilket gör att vi idag genom postmodernismen menar att allt är relativt och ingen kunskap finns. Man har lyckats montera ned allt, och kvar är bara den här kommunistiska religionen Tolerans™, som predikar att alla är likadana, all kultur är samma, och all religion samma, och därför spelar inte länder och gränser längre någon roll. Medan gemene man har siktet på att bekämpa global uppvärmning, så har vi gett fri lejd åt global kapitalism och andra intressegrupper som exploaterar jorden. Samtidigt som vi kuvas av skuld över kolonialiseringen, så koloniserar dessa globala kapitalister en yta av halva jorden.

Medan vi fokuserar på vår utsedda ideologiska antagonist, enligt den marxistiska maktanalysen, så har även andra intressegrupper flyttat fram sina positioner, och våra medborgerliga rättigheter börjar naggas i kanten. Vi riskerar nu att förlora det Europa som gett oss den fria tanken. Men anhängare av den här kommunistkristendomen Tolerans™ är alltför ideologiskt/religiöst indoktrinerade för att tänka klart. De har sina fastslagna dogmer, och hur knasigt det kan bli ser man till exempel hos den arrogant goda™ Gellert Tamas, som inte alls förstår den helt uppenbara kopplingen mellan nazism och politisk Islam. Båda är är antidemokratiska ideologier och båda sysslar med etnisk och religiös rensning. Hitlers förföljelse av judar är en fis i rymden jämfört med vad Muhammed och hans efterföljare sysslat med. Ändå så anser Tamas och många med honom att ett 500-tal nazister i landet är farligare än tusentals (enligt SÄPO) radikala islamister i landet. Dessa har dessutom en rekryteringsbas på en halv miljon människor. Problemet är inte att mannen inte kan räkna, problemet är att mannen är arrogant och fanatiskt religiös i sin ideologiska övertygelse.

Det bästa sättet att hålla samman en grupp är att peka ut en gemensam fiende. I religionen Tolerans™ utmålar man alla kritiker av den förda politiken som främlingsfientliga, vilket för politikerna givetvis är ett sätt att flytta fokus från misslyckandet, och för anhängarna till religionen ett sätt att skapa gemenskap och bekräfta varandras rättfärdighet. Det handlar ganska lite om invandrarna själva, de är bara medlet för den arroganta godheten™ att öka sin maktposition i samhället.

Det bästa sättet att splittra en grupp är att så tvedräkt, det vill säga få invånarna i gruppen att vända sig mot varandra. Det man kallar kultur- eller neomarxism har länge sysslat med att uppmuntra alla som känner sig som offer att attackera den västerländska vita CIS-mannen. I världens mest toleranta land, så beter man sig som rasism är ett enormt problem. Allt som går invandrare emot sägs bero på strukturell rasism. Man matar också på om kolonial skuld, men inte från norskt och finskt håll, utan från ett afrikanskt perspektiv. Allt ont i världen beror på den vite mannen. Religion kräver inte logik, den kräver känslor.

Tredje statsmakten vill vara inne i värmen, och ger därför plats åt adopterade att tala om hur förtryckta de är av Sverige trots att de fått både mat, husrum och en utbildning här. Man ger också plats åt olika invandrare som har fått komma hit och även de ta del av svensk välfärd, men som känner sig som offer här. Som om man vore hypnotiserade skriver man om människor som flytt krig, och nu riskerar livet igen då de placerats norrut och det är halt på marken. Rapporteringen blir ofta absurd, då man istället för att objektivt beskriva verkligheten, vinklar artiklarna utifrån den marxistiska offerpyramiden, där hudfärgen gör människor till offer, helt oavsett yttre omständigheter. Även de som exploaterar det svenska välfärdssystemet, bedriver kriminell verksamhet, eller antastar våra kvinnor, är per definition offer enligt marxistisk maktanalys. Politikerna och till och med polisen har blivit så antiauktoritär att man vädjar till gangsters.

Muslimer är givetvis offer i egenskap av att tillhöra en religion i minoritet, helt oavsett hur de beter sig. Det samma gäller judar - de är offer i egenskap av att tillhöra samma religion som förföljdes i Europa för 70 år sedan. Men muslimer trumfar judar så klart. Den arroganta godheten™ ser inte människor som individer. Människor tilldelas istället en roll utifrån offerpyramiden där den grupp som har lägst offerstatus, givetvis den vite CIS-mannen, hålls ansvarig för allt som är dåligt genom hela världshistorien. Det är ingen slump att den gruppen är samma grupp som har beskyddat landet och dess medborgare under de år som Sverige som stat har existerat.

Under historiens gång har olika krafter ständigt spelat varandra i händerna. Kampen pågår inte mellan ideologier, den pågår inte mellan gott och ont. Kampen är överhuvudtaget inte dualistisk. Det handlar alltid om makten över tillgångarna mellan flera individer och flera olika intressegrupper. Medan marxismens efterföljare har lurat oss att tänka i termer av ideologier, och religioner lurar i oss att tänka dogmatiskt, så kan de som har verkligen har makten utöka den i lugn och ro.

Det är kanske dags att kliva av den här cirkusen och börja tänka själv efter ganska enkla tankeregler. Vilka vinner på att jag vänder bort blicken från det egentliga problemet? Vilka vinner på att jag slutar solidarisera med mina medmänniskor i den nation jag vuxit upp? Vilka vinner på att jag ger mig på min egen nation som är den som möjliggjort min framgång, och är den som ska skydda min avkomma? Vilka vinner på att vi fråntas våra medborgerliga rättigheter och inskränkningar i medbestämmande och i yttrandefriheten?

Det finns inte ett rätt svar. Sanningen är att alla våra konkurrenter vinner på att vi är splittrade och lämnar 'walkover'. Makten över tillgångarna är inte en ädel tävlan, och medan du fokuserar på just din utsedda 'velociraptor' så lämnar du flanken och ryggen fri för de andra. De arrogant goda™ lever i föreställningen att det enda mänskliga rovdjuret som finns är nazister. Med den synen så är vi helt blinda för de andra rovdjuren, och ja... de finns. 

Världspolitiskt så bevakar alla sina ekonomiska intressen. Av de 20 rikaste företagen så sysslar sju med Bankverksamhet, och fyra blir rika på olja. Det tänker de fortsätta med. USA och EU:s inblandning i Mellanöstern handlar om oljan (och andra tillgångar så klart). De stöttar därför den sida som de tror gynnar dem, liksom Ryssland å sin sida bevakar sina intressen, Iran sina, och Sverige på sitt vis sina. Att som svensk etablerad massmedia dela in det i onda och goda aktörer i till exempel Syrien är bara infantilt och okunnigt. I Syrien finns vad? Olja. Men indoktrineringen är total, därför beskriver SVT Syrien som i huvudsak offer för den franska förtryckande kolonialiseringen. DN går så långt att man menar att terrorattackerna mot Paris är "självförvållade". Men det som händer i Syrien är i huvudsak en kamp om vilken religiös grupp som skall få makten över tillgångarna.

Kristna är idag den mest förföljda religiösa gruppen i världen och det gäller givetvis i Syrien också. Men tar man upp det, så är det inte lika lätt att sälja in migrantströmmen, och det skulle ju också antyda att terrorattackerna i Europa inte är vansinnesdåd, utan just attacker mot den kristna världen. Journalisterna på SVT väljer att börja Syriens historieskrivning 1946. Men provinserna i Mellanöstern har, till skillnad mot Sverige, en mångtusenårig historia av ockupation av olika växlande imperium och diktaturer. Det som idag kallas Syrien har i hela mänsklighetens historia varit offer för ockupationer som avlöst varandra. Syrien är en av världens äldsta civilisationer. Homs, Damaskus och Allepo är till och med några världens äldsta fortfarande bebodda städer. Syriens historia härstammar ända från när Sapiens gick från att vara jägare till jordbrukare för 6000 år sedan, och därmed tvingades bli bofasta för att bevaka sin gröda från konkurrerande grupper.

Det började som vi alla vet med Mesopotamien (Irak) där sumerernas kom att trängas undan av Akkaderna. Akkaderna ledda av Sargon of Akkad fortsatte sitt erövringståg, och skapade det första multietniska imperiet, när Sargon lade hela Mellanöstern under sig. Området som idag benämns Syrien har sedan dess varit ockuperat av andra kulturer såsom det Assyriska riket, Hettiterriket, Persiska riket, makedonska väldet, Romerska riket, och det Bysantinska riket.

Största förändringen skedde efter Islams intåg då Syrien blev en del av det muslimska kalifatet. Denna invadering var så brutal att större delen av den inhemska befolkningen slaktades. I det fallet kan man verkligen tala om befolkningsutbyte då den ursprungliga befolkningen till 90% kom att ersättas av araber. Damaskus kom så att bli huvudstad i Kalifatet. Att IS uppstår i Syrien är alltså ingen slump, man vill tillbaka till 'The good old days'.

Slö, ignorant okunskap framställer Islam som en mer spännande variant av kristendom. Enligt den arroganta godheten™ är de abrahamitiska religionerna i grunden samma religion och de tillber alla samma gud. Men Jesus var en filosof som vände andra kinden till, lät sig dödas, och hans efterföljare gjorde detsamma. Muhammed å andra sidan var en krigsherre som erövrade arabvärlden med svärdet, och direkt uppmanade sina efterföljare till att göra detsamma, varpå det ena kalifatet avlöste det andra, under flera hundra års tid. IS är bara det sista i raden, för sanningen är att IS har stöd för vad de gör i Koranen, i haditherna, och inte minst i Sharialagen. Detta är orsaken till att de har så stort stöd bland andra muslimer. Det handlar om en önskan att återuppväcka Kalifatet och utöva Islam som på Muhammeds tid. Att liksom Muhammed bedriva Jihad och finansiera detta med plundringståg, kidnappning, beskattning, och att sälja droger. Enbart människosmugglingen omsatte förra året mellan 3 och 6 miljarder Euro. En del av de pengarna har gått till IS genom att de begär tull av smugglarna. Kidnappning och att begära lösensumma är inte heller en ny företeelse, liksom det besinningslösa, ofattbart grova våldet.

Att bränna kristna levande har varit en del av den krigiska Jihad tidigare. Det förekom när osmanerna belägrade Wien 1529. I det ockuperade Bosnien så roade sig "turkarna"med att spetsa kristna på pålar. Även där togs kristna unga kvinnor som sexslavar. Det är inget nytt. I våra skolor lär vi oss att den grymma Vlad Tepes (Dracula) stod för sedvänjan att spetsa folk på pålar, men sanningen är att han lärt sig av turkarna. Han ses som hjälte i Rumänien då han stod emot den islamska slaktmaskinen. Hela södra Europa levde i skräck för Osmanerna, uttrycket "Turken kommer" lever fortfarande kvar i litteraturen och i musiken. Detsamma gäller minnet av muslimernas illgärningar och den terror man utsatte befolkningen för, fram till att 23 000 polacker räddade Europa från Islam under slaget vid Wien 1683. Men de arrogant goda™ förstår självklart inte varför man i Östeuropa är så "islamofobiska". 

Varken Guillou eller Hollywood och Disneyförfattare, eller de arrogant goda™, har bemödat sig med att ta reda på fakta vad Islam faktiskt innebär. Det har ju heller inte politikerna, eller den arrogant goda kändiseliten, eller det svenska prästerskapet, men det har jag försökt göra. Vad är det med Islam som gör att det kan leda till sådant bestialiskt våld?

Enligt den islamska tron så har Gud upplyst profeten Muhammed om hur vi ska leva, detta via ängeln Gabriel i ett antal uppenbarelser under hans liv. Profeter och uppenbarelser känner vi igen från kristendomen, men enligt Muhammed så var Jesus en falsk profet, och Muhammed själv den sista och slutgiltiga profeten. Islam anser sig också vara den sista och slutgiltiga religionen som skall ersätta alla andra religioner. Man ser sig alltså som religion 3.0, en uppdatering som ersätter tidigare versioner, och det är här det kan bli farligt.

En ickereligiös analys av det hela blir att Muhammed antingen var en förvirrad galning, eller en mycket skicklig manipulatör som fick de beduinska klanledarna med sig genom att spela på deras narcissism, det vill säga deras behov av att vara speciella. Även judendomen är en narcissistisk religion då judarna ser sig som Guds utvalda folk, och att andra folk skall tjäna dem, men den positionen skall uppnås genom fromhet. Islams spridning sker dels genom missionerande Dawah, men också genom genom jihad. Det finns stora och lilla jihad. Den stora jihad är den inre jihad, men den lämnas mycket lite utrymme i texterna. Desto mer utrymme får den lilla jihad, som handlar om erövring. Dessa våldsuppmaningar finns inte bara i koranen. Uppmaningarna förstärks i haditherna, vilka är nedtecknade berättelser och traditioner som utgår ifrån Muhammeds sätt att leva och agera. Koranen sägs alltså vara Guds befallningar som Muhammed fått i uppenbarelser av ärkeängeln Gabriel, medan haditherna är andras beskrivningar av Muhammeds liv och hans agerande. Målet för alla muslimer är att efterlikna Muhammed.

Sharia i sin tur är en regel och lagbok för hur Islam skall tillämpas och berör alla livets aspekter. Blir man mer bekant i vad som sägs där och är uppvuxen med kristna värderingar blir det uppenbart att det inte handlar om samma gud. Den kristna guden framställs som förlåtande bara man bekänner sina synder. Allah är i jämförelse med den kristna guden en tyrann som kräver total underkastelse, och har till och med angett vilka kroppsstraff olika brott skall få. Det handlar om piskning, avhuggande av händer, stening, halshuggning och vedergällning, det vill säga ett öga för ett öga, en hand för en hand och så vidare. Det är starka ord att kalla Muhammeds gud Satan, men enligt västerländska kristna värderingar så är det ofattbart att vara så blind för mänskligt lidande. Att utöva våld med sådan frenesi och dessutom anse våldet heligt och en "Gudi behaglig gärning". Samtidigt hävdar den arroganta godheten™ att alla abrahamister tillber samma gud. 

Bilden ovan är från Iran i år. Det som sker är att tre kristna straffas med 80 spöstraff vardera för att ha druckit nattvardsvin. En kvinna som blivit våldtagen straffas med 200 piskrapp. Och detta sker idag, på 2000-talet.

Även Iran har en lång historia, Från Mesopotamien via det Persiska rikets storhetstid, till att bli inlemmat Kalifatet på 660-talet. Före den islamska invasionen så bekände man sig till religionen Zoroastrism sedan 2000 år. Zoroastrimen grundades av filosofen Zarathustra och kännetecknades av dess gyllene regel, vilken lyder: Humata, Hukhta, Huvareshta ("Goda tankar, goda ord, goda handlingar"). Religionen är en djupt etisk, icke-auktoritär religion som lyfter fram människans frihet, rättskänsla och aktiva deltagande i det fortsatta skapandet av världen. Zoroastrismen är en föregångare till kristendomen. De arrogant goda™ verkar helt okunniga om vad de försvarar i sin kamp mot väderkvarnen rasism. Man är så besatt av sin tolerans att man försvarar intolerans.

Även Iran har varit inlemmat i olika ockupationsmakters dynastier och imperier. Efter mongolerna och Timur Lenk så tog Safaviderna makten vid 1501 och Iran blev shiamuslimskt. På så vis utplånades den sofistikerade Zoroastrismen, till förmån för våldsam beduinsk hederskultur kallad religion. Från 1700-talet avlöste lite olika dynastier varandra fram till den iranska revolutionen 1979 då socialister, liberaler och islamister gick samman mot Shahen av Iran och monarkin. Under Shahens styre hade de få överlevande zoroasterna blivit fullvärdiga invånare och medborgare i Iran. Men det varade inte länge. De ultrareligiösa muslimerna kom att manövrera ut socialisterna och liberalerna och utsåg en Ayatollah (religiös ledare), Khomeini, som revolutionens ledare, varpå alla andra grupper förföljdes, så pass att 6 miljoner tvingades fly landet.

Inte bara kommunisterna, utan även USA, hjälpte till att störta Shahen som en del i kampen mot Sovjetunionen. Även engelsk finanselit hjälpte till då det låg i deras intresse att bromsa Irans industriella och tekniska utveckling. Media hjälpte också. Vänstervridna BBC sände Khomeinis tal och förkunnelser till det iranska folket under hela 1978 och 1979.

Som jag skrivit -det är en multipel kamp om makten över tillgångarna där oligarker drar i trådarna och får olika grupper med sig. Medborgarna får betala. Iran har gått från en djupt etisk kultur, till ett brutalt intolerant skräckvälde. Det är inte konstigt att de börjar skrika att de inte vill dyrka en arab.

När den iranska regimen tillsattes tillträdde 75 000 moralpoliser med stora resurser och befogenheter att bekämpa bland annat de som inte bär korrekt hijab, de som festar, eller de som lyssnar på musik. År efter år har FN fördömt den iranska staten för brott mot de mänskliga rättigheterna. Iran är det land näst efter Kina som avrättar flest människor i världen. Om man funderar på vad det är i religionen och ideologin islam som kan göra den så brutal, så blir man avfärdad och sjukförklarad som islamofob av De arrogant goda™.

För att förstå Islam måste man nog börja från början. Islam uppstod i Arabien 622 efter Kristus. Profeten Muhammed föddes i en rik köpmannasläkt, men hans far dog tidigt och Muhammed fick arbete som herde och följde med karavanerna hos en beduinklan. Beduinklanerna på Muhammeds tid leddes av välbeställda shejker, och beduinerna ansåg sig ädlare än resten av världen. Att bedriva jordbruk var under deras värdighet. De försörjde sig istället på att föda upp hästar och kameler, samt på plundringståg mot konkurrenter och de bofasta odlarna. Härifrån kommer ordet razzia. Beduinerna var erkänt skickliga krigare. Olika klankrig och våldsamma plundringståg var en del av kulturen. Med sina snabba hästar kunde de snabbt göra ett tillslag och lika snabbt dra sig tillbaka. Det här är också orsaken till att Islam kunde sprida sig så fort (mer om det i nästa inlägg).

Kulturer kan delas in i rädslo- skam- eller skuldkulturer. Dessa har helt olika världsåskådning och människorna socialiseras med hjälp av helt olika känslor. Vår egen kultur är en så kallad skuldkultur där man är vad som kallas inifrån-styrd, det vill säga att genom uppfostran så har man blivit lärd en uppsättning normer och regler för vad som är rätt och fel sätt att bete sig i förhållande till andra. Utifrån denna moral så balanserar individen mellan skuld och oskyldig. Individen har så att säga en inre dialog med sig själv och sitt samvete angående sina handlingar. Dostojevskijs 'Brott och straff' är ett exempel på det. Både den katolska och judiska skulden är berömd, men även protestanter sysselsätter sig med skuld. 

I en primitiv rädslokultur, som är utifrån-styrd, så är det inte så. Där måste individen förhålla sig till yttre hot, inte bara från levande enheter, utan även till "andar" och andra väsen. Rädslosamhällen finns idag i första hand i delar av Afrika där en man tror på häxor och trolldom. Det finns också vidskeplighet hos vissa grupper i Sverige, men det är inte den primära känslan som befolkningen styrs av.

I en skamkultur är individen liksom i rädslokulturen utifrån-styrd. Men medan man i rädslokulturen förhåller sig till olika faror så relaterar individen i skamkulturen visuellt till andra. Man styrs av hur man tar sig ut, och där går skalan mellan ära och skam. Där handlar den inre dialogen om i vilken dager man kommer att framstå om man begår olika handlingar. Skamkulturen i klansamhället kallas lite olyckligt för hederskultur, vilket gör det svårt för oss i en skuldkultur att förstå vad det egentligen handlar om, då heder hos oss handlar om hederlighet. Detta är för oss är en personlig egenskap knuten till vår skuldkultur. En hederlig person hos oss anses rättrådig, det vill säga förmögen att skilja på rätt och fel. Heder i skamkulturen handlar istället om att utföra handlingar som ger ära, och undvika det som ger skam. Men till skillnad mot den vanliga narcissistens behov av beundran och undvikande av skam, så är individen i en klankultur inte en självständig individ, utan en del av gruppen. Detta innebär att ens handlingar inte bara påverkar en själv, utan hela den egna gruppen. Man styrs alltså i första hand av förpliktelser gentemot sin egen grupp, och framförallt dess hierarki. 

Beduinkulturen var givetvis en skamkultur, som istället för lagar och normer styrdes av olika hederskoder för att undvika att dra på sig skam. Avsaknad av heder/ära medförde en skamfylld pariastämpel och utstötning ur samhället. Klanen värderades därför ständigt gentemot omgivningen, och dess vara eller inte vara var helt avhängigt hur dess medlemmar levde upp till hederskodexen. Man hade tre kärnvärden att eftersträva - gästfrihet/storsinthet, mod/virilitet, och ära/heder.

För män fanns hederskodexen hamasa (mod) vilket innebar en beredskap att försvara klanen, sin in-grupp, vilket skapade en enorm sammanhållning inom klanen. Mod innebar också att kunna tåla smärta. Med andra ord så fostrades män i till exempel beduinkulturen till "krigare", som i de flesta många primitiva samhällen.

Den kvinnliga kodexen Ird (kysket) innebar inte bara att kvinnor ska vara sexuella oskulder fram till giftermålet, utan även att de skulle vara enkla, anständiga och dygdiga till sinnet. Man anser att kvinnor föds med ird, men att de kan förlora den. Det här kan vi se i invandrarfamiljer där det blir ständig konflikt mellan vad som anses skamligt i svensk kultur, och i klankulturen vad det gäller kvinnligt beteende. De arrogant goda inser inte att när man ifrågasätter hederskoden ird, så sätter man hela hederskulturen i gungning.

Den manliga hederskodexen sharaf (beskydd) innebar att de ska skydda egendomen, klanen och dess heder, och där ingår att skydda familjens kvinnors ird. Lite går det här att känna igen historiskt i den europeiska kulturen där 'gentlemen' förr försvarade en kvinnas ära, men det skedde genom att ta strid mot angriparen. Här handlar det om något annat, att behålla ansiktet. Mer som att en bedragen man utmanar den andra på duell, men eftersom kvinnas ird är förlorad för alltid och man anser att skammen drabbar den som inte tillräckligt vakat över hennes ird, så väljer man att dölja skandalen och därmed skydda sig mot skammen genom att döda kvinnan. 

Problemet med Islam är att Muhammed cementerade beduinkulturens traditioner och gjorde religion av det. Genom Jihad så spreds dessa seder utanför den arabiska halvön. Det Persiska riket var före Islam världens främsta politiska och militära stormakt med en humanistisk religion präglad av en personlig moral. Idag är Iran en diktatur styrd av en lättkränkt religion där allt som inte ger heder åt Muhammed eller hans släktingar är straffbart och ska vedergällas. Därför straffas de kristna i Iran på bilden längre upp. De erkänner inte Muhammeds överhöghet - de kränker därmed hans "heder". Så mycket för Guillous och de arrogant godas™ tal om islams tolerans.

I den beduinska kulturen var rivaliteten mellan grupperna stark. Liksom dagens kriminella så försörjde man sig på röveri, lurendrejeri och handel. Konceptet kriminell fanns inte såklart. För att något skall anses kriminellt så måste det finnas lagar som talar om vad som är olagligt. Det måste också finnas en instans som har mandat att upprätthålla lagen. Den slags ordning som fanns upprätthölls av klanens ledare utifrån klanens rättstradition. Rättsskipningen skedde utifrån hederskoderna - 'sharaf' för män och 'ird' för kvinnor. Kvinnor hade ingen rätt att försvara sig, och ansågs heller inte som tillförlitliga vittnen. Hos mindre klaner kunde konflikter lösas informellt men större stammar följde ett socialt protokoll. Eftersom beduinerna var nomader så fanns inga frihetsberövande straff. Mindre brott var bötesbelagda, allvarliga brott medförde kroppsbestraffning eller halshuggning. Hela klanen hölls ansvarig för vad den enskilde gjort. Fick man inte tag på den skyldige så kunde en annan straffas.

Rättslig prövning fanns bara för de grövre brotten. Bara ett fåtal utvalda kunde hålla i en sådan prövning och dessa hade sin position genom arv. Processen liknade lite våra häxprocesser. Den mest kända var ett lögntest där den tilltalade skulle slicka en het sked och därefter skölja munnen med vatten. Om tungan blev bränd ansågs den åtalade beslagen med lögn. Rättshierarkin bestod av i första hand "råd" som medlade mellan två parter vid brott mot hederskoderna. I andra hand fanns domare. Om man inte kände sig nöjd med domen, så kunde man vända sig till en annan domare och slutligen till Shejken. Det här sättet att se på regler har vi också fått in i Sverige idag, där människor från klankulturer ser regler som något relativt, och där man inte nöjer sig med ett svar om något är tillåtet eller ej, utan man upprepar frågan tills man får det svar man vill. Man kör helt enkelt med utmattningstaktik.

Det fanns också ett protokoll för blodshämnd mellan stammarna där den generella principen var den så kallade talionsprincipen, det vill säga ett öga för ett öga. I många stammar så har kusinerna en plikt, 'Khamsa', att leta rätt på och döda en mördare. Om denne inte är att finna så fick en annan medlem av stammen vedergällas i dennes ställe.

Mycket av det vi i den kristna världen ser som konstigt och bisarrt med Islam får sin förklaring om man studerar beduinkulturen. Det var i den som Islam föddes och det var den som skapade islams referenspunkter som för oss västerlänningar är så främmande. Jag vill återkoppla till min tidslinje, att klankultur är förstadiet till att enas i en stat. I väst har vi levt så länge i en demokrati med medborgerliga rättigheter att det är svårt att sätta sig in i det här sättet att tänka. I Sverige har vi levt i en sammanhållen rättsstat i 500 år.

Utbildning av folket är det som leder utvecklingen framåt. Samtida med Muhammed så grundade munken Columbanus hundratals kloster på 500 och 600-talet i Europa. Dessa blev som små universitet där Europas blivande kungar och biskopar studerade. I och med kristendomens reformation minskade kyrkans makt vilket gav utrymme för vetenskapen. Genom upplysningen började vi reflektera över att vara människa. Franska revolutionens idé om frihet, jämlikhet och broderskap har färgat av sig, liksom våra författare och filosofer har påverkat hela vårt sätt att tänka och uppfatta vår omvärld. Vi har en helt annan syn på människan och hennes behov och rättigheter än för bara tusen år sedan.

Vi lever i en rättsstat där alla är lika inför lagen, oavsett börd eller religion. Detta har skapar förutsägbarhet och därmed trygghet och tillit hos medborgarna för staten, åtminstone fram till nu. I själva verket är det genom den idéhistoriska idén om nationalism och kampen för medborgerliga rättigheter som klanens trygghet blivit överflödig. Tack vare individens rättigheter i egenskap av att vara medborgare i staten, så kunde man klara sig utan släkten. Man fick också lov att bli en egen individ, med egna tankar, drömmar och önskningar när man inte längre var beroende av familjen. Men de arrogant goda™ tror att nationalism skapar krig. Men nej, krig handlar om makten över tillgångarna, inte av en grupps strävan efter en samhällelig gemenskap där alla har samma rättigheter och skyldigheter gentemot staten. 

De beduinska kvinnorna i Arabien före Muhammed var mer att betrakta som avelsston än något annat. De hade inga rättigheter, det fanns ingen lag, bara tradition. Till exempel så tillät den arabiska traditionem fäder att begrava sina nyfödda döttrar levande medan Muhammed menade att den som lät flickor leva och inte behandlade dem sämre än pojkar skulle komma till paradiset. Enligt den tidigare beduinska traditionen såldes flickor till äktenskap. Kvinnor hade heller ingen äganderätt eller arvsrätt utan var i princip slavar. Med Islam fick de arvsrätt och äganderätt och garanterades ekonomisk trygghet.

Även i andra klankulturer så saknade kvinnor rättigheter. I t. ex. den assyriska lagen fick fadern straffa en dotter som blivit våldtagen på vilket sätt han fann passande. Även de regleringar av våld som står i Koranen, som vi upprörs över, var en klar förbättring för beduinkulturens kvinnor. Det är bättre att bli slagen under reglerade former än att leva som slav utan skydd alls. En hel del av det Muhammed predikar handlar om att förbättra för beduinkulturens kvinnor - han uppmanar män att behandla dem bättre. För dåtidens araber var Muhammed en klar förbättring.

Även modern fick en mycket stark roll i Islam, och jag tror att de kvinnor som försvarar afghanerna med näbbar och klor uppskattar just den delen av Islam, där modern är värd och får mycket kärlek. De medberoende tanterna har knutit an till de här männen. De ser dem som sina söner, och den kärlek de får skapar säkert bilden av dem som generellt kärleksfulla mot kvinnor. Men just afghanerna, med sin starka hederskultur, är den grupp som har högst överrepresentation vid sexualbrott. Men den arroganta godheten befattar sig inte med världsliga saker. Inte heller det faktum att en kvinna enligt Muhammed inte har rätt att neka sin man sex. Vi vet också att imamer än idag, här i väst, uppmuntrar muslimska män att slå sina fruar.

Det är även från beduinkulturen som traditionen med månggifte kommer. I de många krigen som klanerna kämpade mot varandra så dog givetvis många män, och därmed blev det ont om män och gott om kvinnor. De överlevande männen tilläts därför att gifta sig med flera kvinnor. Vad Muhammed gjorde var att han begränsade antalet så att en man fick max gifta sig med fyra kvinnor, och han var dessutom tvungen att kunna försörja allihop. Från vårt synsätt så har mannen med tre fruar i Nacka då förlorat sin rätt till sina fruar, då han inte kan försörja dem. Men jag tror att våra kulturer ser olika på vad försörjning är, då världen tillhör Allah enligt Islam, och mannen ser det nog därför inte som att det är Sverige ger honom bidrag (för att han inte kan försörja sig och sina fruar), utan att pengarna kommer från Allah. Inshallah, alltså om' Allah vill' - det som sker ligger i Allahs händer. Det här förklarar det som vi ser som otacksamhet hos många nyanlända. Vägen hit, möjligheterna som finns här, och ekonomisk hjälp från svenska staten? Inshallah.

En annan hederskod som spelar in är den som avser gästfrihet, 'Diyafa', där gästfrihet ses som en dygd, och en gäst som beundrar ett föremål förväntas få det. Även generositet ses som en dygd. I beduinkulturen sade hederskodexen att ingen man som inte var en kvinnas nära släkting fick röra vid henne – inte ens nudda hennes hand om de till exempel utväxlade något. Kvinnor var bokstavligen som "husdjur" som tillhörde sin man och ingen annan. I Afghanistan, som än idag domineras av klankultur, förekommer att kvinnan inte får lämna hemmet alls.

Om någon rörde en beduinkvinna på ett felaktigt sätt gick hela klanen samman och attackerade personen. Även det här tankesättet lever kvar och det har förekommit sådana uppgörelser här i Sverige, de brukar benämnas "bråk om en kvinna" av polisen. Jag ser även de här hedersreglerna på affären, där kvinnor med svart chador slänger pengar till mannen i kassan, istället för att ge dem i handen, och riskera att råka nudda den. Vi har också sett det på regeringsnivå där män vägrar ta kvinnor i hand, med hänvisning till religion, men det här är alltså uråldrig hederskultur, som för oss känns så mossig att vi har svårt att förstå den.

Att svenska kvinnor "berörs" sexuellt här i Sverige beror på två saker. Det ena är att de inte tillhör någon - man riskerar ingen vedergällning. Den andra är för att uppfostra dem till 'ird'. Man vill skrämma bort dem från det offentliga rummet. Den arroganta godheten™ förstår inte det. När svenska män gjorde ett försök att se till att marockanerna i Stockholm lät våra kvinnor vara ifred genom att rent handgripligt ingripa vid attacker, så demoniserades det av den arrogant goda™ kultureliten som skyddade de överåriga "gatubarnen". Under #inteerkvinna hjälpte man marockanerna att vanära svenska män ytterligare.

Islam är som sagt en cementering av den beduinska hederskulturen. Det är alltså inte bara en religion där man skapar en relation med sin gud. Islam är mycket mer än så. Islam är regler som rör politik och ekonomi, men även socialt umgänge, hur man klär sig, och hur man agerar i olika situationer.

Suran ovanför beskriver hur kvinnor skall bete sig rent generellt. Det handlar om den kyskhet och blygsamhet som går tillbaka till den kvinnliga hederskoden ird, där kvinnan inte skall vara en sexuell varelse för någon annan än sin make. Kvinnan får absolut inte locka män till att göra något som är haram (förbjudet). Män skall heller inte se lystet på kvinnor. Sura 24:30:

“Tala om för de troende männen att de ska sänka sin blick (och inte stirra på kvinnorna) och bibehålla sin kyskhet. Det är renare för dem. Gud är fullt Medveten om allt de gör.”

Enligt Islam så har Allah själv angett olika begränsningar, Hudud, för människans beteende. Han har också angett vilka straff de ska medföra. Hudud delas in i fem olika typer av brott. Man kan kanske jämföra med de sju dödssynderna, det är allvarliga brott med andra ord. Eftersom Allah angett straff så behövs ingen rättegång. De fem är *Avfall från religionen, vilket kan leda till döden. *Stöld straffas med avhuggandet av handen. *Berusning ger spöstraff. *Zina reglerar sexualiteten. Sex före äktenskapet är inte tillåtet, och ej heller äktenskapsbrott. Det första renderar 100 spöstraff och det andra stening i de länder där Sharia är den enda rådande lagen, i till exempel Iran, Saudiarabien, Pakistan, Sudan och Norra Nigeria. *Falsk beskyllning av sexuell handling renderar spöstraff.

Kvinnans sexuella åtrå är endast accepterad inom äktenskapet. Hon får ensam skulden när det gäller sex utanför äktenskapet, hon har ju inte uppträtt enligt Sura 24:31 i bilden här ovan, och då alltså frestat mannen. Sharialagen kräver fyra manliga vittnen, vilket gör att en våldtagen kvinna får svårt att ens rapportera händelsen utan dessa vittnen som talar för hennes sak. Hon riskerar då straff för både 'Zina' och falskt vittnesmål. Inom äktenskapet anses inte våldtäkt existera då kvinnan inte har rätt att neka sin man sex. Mer om rättssystemet och hur det fungerar i nästa blogginlägg.

Zina reglerar även vilka sexuella aktiviteter som är tillåtna under akten och vilka som är haram. Exempel på det senare är sex mellan samkönade, med djur, eller under mens. Prostitution är heller inte tillåtet, inte heller oralsex om det utbyts kroppsvätskor, eller analsex, och inte heller onani.

Problemet med Islam är att Muhammed gjorde religion av åsikter, åsikter som hör samman med en kultur som vi har utvecklats bort ifrån under de senaste 2000 år sedan. Det är som vi skulle gjort religion av åsikter från vikingatiden, eller snarare att vi skulle ha behållit asatrons seder och varit övertygade om att vi måste dö i strid för att komma till Valhall. Tron på paradiset och helvetet lever kvar i Islam och den som dör i Jihad lär belönas med att få gifta sig med 72 vackra oskulder. Religion är ett sätt att kontrollera folket, det behövs starka incitament för att styra människors beteende. Genom att blanda in en Gud som straffar, så kombinerar man skamkulturen med rädslokulturen, och får på så vis ett hårt grepp om människorna.

Jesus sade att hans rike inte var av denna jord, men även den kristna kyrkan har använt religionen för att kontrollera folket, och Muhammed skapade religionen med det syftet. Därför är de första uppenbarelserna en uppmaning till fred och försoning, men när Muhammed behövde män som var villiga att följa honom in i döden så ändrar uppenbarelserna karaktär. Muhammed kom att bli en krigsherre som behövde värva krigare och på så sätt vävdes beduinernas livsstil och hederskultur in i religionen. Steget blev inte långt från beduinernas razzior mot andra klaner och bofasta som ett sätt att försörja sig, och att sprida Islam över den arabiska halvön med samma metoder. Senare också långt upp i Europa.

Klankulturen ärade krigarens framåtanda och dådkraft, och särskilt segraren vilken ökade sin heder/ära, vilket präglade religionen. Klankulturen var starkt narcissistisk och så blev också religionen med ett tydligt åtskiljande mellan "vi" (rättrogna), och "dom" (otrogna). Klankulturens misstänksamhet mot andra klaner ledde till en objektifiering av icke-muslimer och rättfärdigade att se på icke-muslimer som vi ser på boskap, det vill säga utan egenvärde och till för vårt förfogande. I de besegrade stammarna och senare de tillfångatagna slavarna i Europa så lät man de man hade användning av överleva, resten dödade man. Det här är precis såsom narcissister ser på andra människor - de har inget egenvärde utan utgör bara möjligheter för dem själva.

De arrogant goda™ förstår inte att antisemitism och kristofobi är inbränd i islams värderingar. De är även så pass narcissistiska att de tar för givet att vår syn på religionsfrihet är universell. De förstår därför inte att det är objektifieringen av icke-muslimer som gör att man kan genomföra dessa gruppvåldtäkter med sadistiska inslag och skratta åt det både före, under och efteråt. De arrogant goda alltför narcissistiska för att ens tänka tanken att alla inte älskar och beundrar oss.

För vår kultur som har en fristående moraluppfattning som bygger på kristen etik, och flera hundra års upplysning, blir det helknasigt att förbjuda onani men att tillåta sexslavar, vilket dock är helt förenligt med Islam. Det är dessutom vördnadsfullt då varje muslims plikt är att efterlikna Muhammed, och Muhammed hade sexslavar.

Den beduinska klankulturen hade inte vad vi menar med moraluppfattning. Man filosoferade inte över rätt och fel utifrån etik. Koncept som människans lika värde har ingen plats i klankulturen, då man inte ens ser människor som fristående individer utan bara delar av en enhet, och klanerna hade inte heller lika värde sinsemellan. Istället levde man i konkurrens med varandra. Eftersom man bara var en del av en enhet så förekom inte självständigt tänkande, och därmed ingen kritisk reflexion, vilket en moraldiskussion förutsätter. Frågan är om man kunde se sig själv utifrån över huvud taget, eftersom man vår så långt ifrån individualism, så frågan är om man ens såg sig som en individ. Därmed blir rätt och fel inte en inre angelägenhet, istället handlar det om att handla enligt traditionerna. Lite grann, eller ganska mycket, som rigida människor som säger - vi gör som vi alltid har gjort. Men här styrde tradition allt i samhället.

Nu präglar det också religionen Islam, där det finns regler för hur man ska göra i olika sammanhang. Sharialagen är inte som vår lag utan en sammanfattning av vad Allah via Gabriel påstås ha sagt, och vad Muhammed har sagt om hur man skall bete sig. Därför är det så att allt som inte uttryckligen är fel enligt någon skrift i princip är tillåtet. På så vis så kan det vara olagligt att vara transsexuell eftersom det inte följer traditionell Zina. Medan det däremot kan vara tillåtet att göra ett könsbyte.

Islam är alltså inte som kristendomen en religion som försöker lära ut rätt eller fel utifrån ett moralfilosofiskt stringent resonemang. Istället baseras rätt (halal) och fel (haram) på vad Muhammed tyckte var rätt och fel baserat på dåtidens seder. Rättsuppfattningen är alltså inte intellektuell baserad på en moralfilosofi, utan baserad på beduinkulturen och Muhammeds personliga åsikter. Även om han hävdar att åsikterna kommer från Gud, så är de misstänkt lika den beduinska klantraditionen, vilket också är orsaken till att världen utanför Arabien var tvungen att erövras med svärdet.

En nation delar som jag har sagt samma språk, värderingar och moral. De gemensamma moraliska reglerna är det som skapar en vi-känsla, kittet som håller staten/nationen samman. När alla delar samma moraliska rättigheter och har samma moraliska skyldigheter skapas tillit. Närmiljön blir förutsägbar - man vet vad man kan förvänta sig av varandra. Det är det som är kultur, hur man samsas, samverkar och interagerar med varandra. Kulturer grundas på värderingar, vad man tycker är viktigt att upprätthålla i gemenskapen. En rättsstat har gett polisen våldsmonopol för att skydda dessa gemensamma värderingar, liksom domstolen har till uppgift att upprätthålla dem. 

Har man vuxit upp i en kultur som saknar en nation, som inte har en rättsstat, som inte ser det personliga ansvaret, utan bara ser konkurrens och att öka gruppens prestige, så finns inga referenspunkter för koncept som nationsgemenskap, personlig skuld, eller objektiv rättvisa i ens tankesystem. Det som vi tar för givet, det som är så viktigt för oss betyder noll och ingenting. Jag frågar: Hur har de arrogant goda tänkt att integrationen då skall gå till?

Mona Sahlin är berömd för många saker. En av dem är att förneka hederskulturens existens. 1999 skrev hon tillsammans med Margareta Winberg en debattartikel i DN med rubriken ”Vi får aldrig acceptera talet om ‘hedersmord'” där man med bestämdhet hävdar att:

“Det finns ingen statistik som säger oss att våldet mot de unga kvinnorna är kulturellt betingat. Det handlar istället om mäns våld mot kvinnor.“

Det är svårt att hålla känslor borta från analysen och inte läsa in ondska när resultatet blir ont (i meningen destruktivt, eller till och med hindrande av det konstruktiva). Min analys är att det handlar om dels en övermaga arrogans, där man underskattar omvärlden, och att ideologin inte bara skapar en konfirmeringsbias utan också en fanatism, som får anhängarna att släppa allt vad både självständigt tänkande och sunt förnuft heter. Även om en ideologi, eller en religion, intalar sig själv att den står för det goda, så handlar det alltid om makten över tillgångarna. Det ovan handlar om feminismens kamp mot den utsedda antagonisten män. Hedersmoden används cyniskt som tillhygge, och sanningen är att de inte vill ha statistik om hedersvåld mot kvinnor eftersom den visar en starkare korrelation med tradition än med kön. Dagens feminism krigar mot männen om makten, inget annat, och inget får störa den kampen. Om verkligheten visar att de feministiska dogmerna inte stämmer, så åt helvete med verkligheten.

Man varken tjänar eller representerar medborgarna, utan sin egen ideologi. Den säger att vi skall ta emot invandrare, vi ska EU-anpassas och montera ned välfärden. Politiker har blivit en sorts överhöghet som inte befattar sig med vare sig medborgarnas verklighet, eller ens modern vetenskap. Jag har bara berört kulturella aspekter angående integration, men det finns även genetiska. Arrogansen är total. Det hela påminner lite om Karlsson på takets avfärdande "Det där är en världslig sak".

Så när Amineh Kakabaveh (V) 2011 lämnar in en motion till riksdagen om att "utreda de fall där kvinnor uppges ha begått självmord under misstänkta påtryckningar och hot", så får motionen givetvis avslag. Och värre än så. Amineh har länge kämpat mot hedersförtryck och politisk Islam i förorten, och hon har därför vunnit popularitet långt utanför det egna partiet. Men när hon på Facebook varnar för islamisk stat och utropat Kalifat i många förorter och råkar dela fel video så passar man på att anklaga henne för rasistpropaganda med dårarna på Expo i spetsen. När hon fattar att videon är fake tar hon genast bort den, men det räcker inte, för videon är bara en förevändning att får bort henne. Orsaken är både att hon stör både kvinnokampen och ifrågasätter den neo-marxistiska dogmen om att alla är lika innerst inne, "Allas lika värde". Så hon petas från riksdagslistan, och det spelar det ingen roll att vart tredje kvinnomord i Sverige är hedersmord. Man sopar sanningen under mattan under förevändningen av att man är rädd att stigmatisera invandrare, men det handlar inte om det. Det handlar om makten över tillgångarna, och därför så flyttar man fokus från egna misslyckanden till andra, som vilken narcissist som helst. 

En klan är ett släkte. Många kan rabbla sin stamtavla många generationer bakåt. Klanen kan liknas vid en mer extrem form av våra adliga ätter, med den skillnaden att blodsbandet endast går på den manliga sidan. Rent historiskt så har giftermål hos de högre stånden även i Europa varit en praktisk affär. Giftermål handlade förr om att bevara den förmögenhet som fanns inom släkten. Därför har även vi haft arrangerade äktenskap. Romantisk kärlek som koncept uppstod först på 1800-talet. I Europa så har kusingiften varit tillåtna framtill dess att vi tack vare upplysningen började förstå det här med genetik.

Men upplysningen spred sig vare sig söder, eller österut, så därför anser fortfarande många araber att giftermål med blodsband är att föredra. Framförallt underlättar de finansiella förhandlingar före giftermålet. Man känner släkten och råkar inte ut för dolda finansiella och hälsomässiga problem. Man tror också de ger mer stabila äktenskap. Det skyddar också mot våld under graviditeten i vissa länder. Inavelns negativa effekter, särskilt med nära kusingifte, redogör jag inte för då jag anser det vara 'common knowledge' här i Europa.

I en klan är det givetvis viktigt att blodsbanden är äkta eftersom blodsband håller tillgångarna inom klanen, och inte råkar tillfalla en främlings blodslinjer. Därur kommer fixeringen vid kvinnans kön och hennes absoluta oskuld så viktig. För oss som räknar både fäderne och möderne liknar det här mer på hur vi ser på djuravel. Där vi noga ser till så att inte fel hane kommer till, och ja, kvinnan är i klankulturen är i första hand till för avel. Lite senare i historien så valde sultaner, åtminstone i Spanien, att låta slavinnor vara mödrar till deras barn. På så sätt behövde man inte förhålla sig till en annan familjs heder. Givetvis vaktades även slavinnornas dygd, de var ju inlåsta. De enda män som hade tillträde till haremet var ju eunucker.

Hederskulturen är i högsta grad levande idag, och är mycket mer komplex än vi förstått. Hedern/prestigen/äran är i en klankultur en sorts social valuta som bestämmer familjens och klanens ställning i samhället. Medlemmar i en familj/klan som har heder kan göra bra affärer och anses värdiga till giftermål. Det här är orsaken till att varken män eller kvinnor i en klan/hederskultur får välja partner själva. En klan/familj med prestige har en röst i samhället. De har auktoritet. Den enskilda familjens/klanens status blir därför deras viktigaste tillgång, och den manliga hedern 'sharaf' avgör klanens anseende och inflytande, och i den ingår att vakta kvinnornas 'ird'. Det ligger i allas intresse att höja och upprätthålla värdet och anseendet hos den egna klanen. Föreningen Kathoon som verkar för invandrade kvinnors frigörelse här i Sverige:

“Familjehedern vilar på en ständigt pågående social kreditvärdering utifrån familjemedlemmarnas uppförande. Särskilt viktig för- och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de sexuellt mogna, kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet. De kvinnor som bryter mot normen blir korrigerade med en stigande grad av först verbala och sedan fysiska påhopp, misshandel och i värsta fall mord.”

Det ovan förklarar varför kvinnor i hederskulturer mördas för att de gift sig med män de själva valt - för att de vägrat ingå tvångsgifte, för att de skilt sig från män som misshandlat dem, för att de flirtat, visat brist på lydnad. Jag skrev först "om en kvinna går emot en man förlorar han ansiktet, och hedern måste återupprättas". Men det är ett västerländskt sätt att se på det. I verkligheten mördas kvinnorna för att hindra att det blir allmänt känt att medlemmarna förlorat heder, både beroende på kvinnan, men framförallt för att männen misslyckats att vakta på kvinnorna.

När vi pratar om japansk kultur så använder vi begreppet "tappa ansiktet". Det är det det handlar om i skamkultur, eller som vi i Sverige säger; bli avslöjad med byxorna nere. Även i vår kultur är det skamligt att vara naken offentligt. Det handlar inte så mycket om nakenheten i sig, utan misslyckandet att skyla sig, och skammen som kommer med att ertappas med det otillåtna.

Vi har svårt att relatera till hederskulturen. Den är oss så främmande, men det finns mycket som liknar vårt tonårsstadie, där du är helt utelämnad till tonårsgruppens värdering av dig. Skolgården är en flugornas herre i miniatyr. Du måste vara rätt för att inte bli utesluten, därför blir bilden av en allt. Jag tror att anledningen att vi är helt blinda för hederskulturen i Sverige beror på att vi är en mediokrati - det är samma regler som på skolgården för att ta dig framåt. Det handlar inte om din kompetens, utan det handlar om att sjunga med i kören. Ha ett gott öra till vad gängledaren anser och anpassa sig. Ytterligare ett tecken på 'survival of the fittest' - på skolgården är anpassning allt. De arrogant goda™ politikerna och kändisarna i Sverige har ganska många narcissistiska drag, de är utvecklingsmässigt kvar på skolgården. Därför har organisationerna en klar makthierarki där det går ut på att spegla den som är högst i hierarkin. Vad som är sant, eller moraliskt, eller kompetent blir därför ovidkommande.

Klankulturen är en "samarbetsform" som uppstod bland nomader. Den enda lojaliteten man känner är med den egna gruppen. Självklart har en nomadiserande grupp ett mer konkurrensinriktat synsätt än en bofast grupp, man vill ha de bästa betena för sin egen hjord. Den mest framgångsrika nomadgruppen kan konkurrera ut andra grupper. Det handlar om den starkares rätt, ganska likt djurvärlden där kampen om tillgångarna var våldsam, och död en del av livet. 

I klansamhället existerar inte skrifter. Där lever den muntliga traditionen, och ordet blir viktigare än det skrivna. Det här blir en enorm skillnad mot oss som är vana vid att anpassa oss efter nedskrivna lagar, regler och föreskrifter, och till och med finner trygghet i dem, eftersom vi vet att de är konsekventa och gäller alla. Det skapar förutsägbarhet. Våra lagar innebär att barn skyddas mot aga, och partners skyddas mot våld och andra övergrepp. De flesta vet också att våra lagar som berör det privata är till för att skydda individen från "den starkares rätt". Allt kan givetvis diskuteras, men det är grunden i en rättsstat. 

Nomadernas bostäder var flyttbara, det ställer inte krav på någon grannsämja eller samarbete i större grupper, ej heller skapar det behov av fasta regler. Jag har länge förfäktat att många invandrare inte kan förstå hur vår stat, och dess "bete" fungerar. Nomadfolk låter sin jord beta så länge det finns bete, när det är slut så flyttar den. I ett jägar/samlarsamhälle var man istället noga med att hushålla med resurserna. 

Människor som kommer ifrån en svag stat ser inte staten som något gott. Om man aldrig har upplevt vare sig staten eller polisen som en trygghet, utan något farligt, så kan man inte förstå hur vårt land fungerar. Vi blir varse hur det kan vara i andra länder när vi kommer i klammeri med rättvisan där. Men vårt samarbete här bygger på personligt ansvar, plikt och skyldighet gentemot staten som är "vi". Jag väljer att citera Mohamed Omar, tidigare muslim och väl befaren i vad som sägs i moskéerna:

“Imamerna uppmanar inte unga muslimer att begå brott eller hata polisen. Nej, men inpräntar en attityd hos dem att svensk lag inte är lika mycket värd som islamisk lag. Detta minskar självklart respekten för både svensk lag och de som är satta att upprätthålla den.

I moskéerna lär man sig också att alla muslimer är bröder och att denna gemenskap, på arabiska umman, är viktigare än nationell tillhörighet. Det gör att en rättrogen muslim med svenskt medborgarskap kan känna större samhörighet med en utländsk muslim än med en annan svensk medborgare.”

Om vissa grupper inte vare sig förstår hur landet man kommer till fungerar, och än mindre känner någon lojalitet med landet, eller dess befolkning, utan har sin lojalitet med klanen, eller som i fallet ovan dessutom i religionen, så blir det inte så konstigt att de inte ser något problem med att ta för sig när det går här. Utifrån vår skuldkulturs privata rätts- och moraluppfattning är det såklart helt förkastligt, men från ett nomadiserande herdefolk från en skamkultur är det helt normalt att göda hjorden där det går. Om man avstår så lämnar man bara över till en konkurrent och det skulle anses svagt och klanen förlora heder. Det är ju det här som är problemet med integrationen. Långt innan svensken började se invandrare som konkurrenter så såg människor som lever kvar i klankultur oss inte bara som konkurrenter utan vårt sätt att leva till och med som ett hot. De invandrargrupper som varit lika oss har klarat av att integrera sig själva. Även på individnivå går det alldeles utmärkt om man bara själv vill. Problemet är att de arrogant goda™ tagit för givet att alla vill och inte vidtagit några som helst åtgärder för att integrationen skall fungera. Än värre så har man inte förstått att det är helt omöjligt att integrera två vitt skilda kulturer med helt olika incitament och värderingar. Hur skall människor som inte regleras av en skuldkultur kunna integreras?

Vårt system, den svenska modellen, fungerade för att vi var en homogen nation som var lojala mot varandra. Vi är inte rustade för ett möte med en annan kultur som inte delar våra värderingar, som inte är lojala mot vårt system utan istället föredrar sitt eget system.

De arrogant goda™ politikerna ser det som att svenskarna är bångstyriga, och människor som Mona Sahlin menar att vi svenskar måste anpassa oss till det nya Sverige. Vad är meningen? Skall vi släppa vår syn på heder som något personligt som avser hederlighet, det vill säga att göra rätt för sig, vara plikttrogen och vara samvetsgrann, och följa regler, stå i kö, vara ärlig och inte ljuga. Ska vi sluta respektera lärare och andra i sin yrkesutövning, särskilt ordningsmakten? Ska vi längre inte värna varandra och därmed inte ta för oss mer än vad vi behöver? Nu när jag skriver så förstår man hur dumt det låter. Mona Sahlin har ju inte gjort något av det. Men vi andra har. Vi svenskar har haft hög tillit till varandra, med all rätt. För oss som lever i en skuldkultur och inte är egoistiska narcissister så handlar heder om att göra rätt för sig på ett personligt plan, att vara ärlig och pålitlig, att vara god för sitt namn. De arrogant goda™ politikernas egen girighet är det som raserat landet, inte invandrarna. De gör bara vad de lärt är rätt, och vår arrogant goda tolerans™ låter dem. 

Den arroganta™ godheten förstår inte hur mycket rättsstaten sticker ut både globalt och rent historiskt. Klan är det vanliga, inte undantaget. Även om länder där hederskultur råder rent formellt har bildat stater, så är staten svag och ger inte ett tillräckligt skydd för individen. Människorna är då fortfarande helt beroende av den hjälp och det skydd som familjen och klangemenskapen ger, och ju mäktigare klan, desto starkare skydd. Övergången till en rättsstat handlar om att överkomma skillnaderna mellan medborgarna, att skapa gemensamma värderingar, att samarbeta för det allmännas bästa. Det skedde i Europa genom upplysningen. I större delen av världen har man inte kommit dit.

Ju mindre homogen befolkningen är, desto starkare stat krävs det för att hålla dem samman. Självklart är det svårt att ena länder som inte är homogena till sin befolkning, där det inte bara finns en nation som delar språk och värderingar utan flera. Där kommer man istället för att samarbeta att strida inbördes om makten över tillgångarna då varje grupp ser sig som bättre än de andra. Därmed blir man också sårbar för ekonomiska intressen från andra länder. Oförmågan till anpassning (’Survival of the fittest’ - se ovan) gör det möjligt för andra makter att få inflytande via enskilda klaner. Det är bristen på nationalism och anpassning till omvärlden som gör landet utsatt. Enade vi stå, söndrade vi falla, som Aisopos sade. I stora delar av världen har man inte kunnat enas då civilisationen inte har nått så långt i dessa områden.

Klankultur är ett forntida sätt att forma samhället. Relativisterna hävdar att vi haft klankultur även Sverige, men senare forskning visar att så inte är fallet. Vi var en skuldkultur redan före vi blev kristna. Någon form av gemensamma stater var upprättade redan på 700-talet. I dessa samlades man vår och höst och höll ting. På tinget löste man gemensamt konflikter, man betalade skatt och bestämde olika gemensamma göromål. Alla fria män, vem som helst, man som kvinna, kunde lägga fram sina åsikter och problem under tinget. Just nu är det populärt att pusha för islams inflytande, men läser man bästsäljaren "Sapiens" om mänsklighetens historia, så har olika samhällen helt enkelt utvecklats åt olika håll. Vissa har överlevt, andra gått under, vissa har blomstrat, andra gått under. Vår kultur innebar att vikingarna satte värde på sina kvinnor. En kvinna kunde begära skilsmässa, och om en man kysste en annan kvinna miste han rätten till sin hustru. Så även om han gick omkring med bar överkropp på offentlig plats. Vår plikttrogenhet kommer från vikingarna. Den som svek ett givet ord blev aldrig trodd igen. Redan då ansågs vi personligt ansvariga för våra handlingar.

Vi som lever i en rättsstat kan inte relatera till klantänket. Begår vi brott så blir vi straffade, om vi gör fel så får vi en reprimand och tar rättning. Människor i hederskulturer reagerar helt annorlunda på kritik. Det kränker deras prestige, så de slår den ifrån sig, svarar med aggressivitet. Kommer medlemmar från olika familjer i konflikt så medlar någon annan. Är överträdelsen stor så måste gruppen i första hand kompensera den andra gruppen (‘Urf’) om någon gör fel. Om det inte sker finns risken för blodshämnd.

Den största rädslan man har i klankulturen är inte att bli straffad för ett brott - det är att bli utstött ur gruppen. För svenskar är regler och lagar inpräntat i vårt DNA sedan vikingatiden. Till och med svenska tjuvar hade regler, innan mångkulturens intåg vinnlade man sig om att ha vad man kallar tjuvheder. Det innebär att man har moraliska begränsningar för sin kriminella verksamhet baserat på svenska normer och värderingar. Man använder inte våld annat än i nödvärn. Man skadar inte handikappade, gamla eller andra svaga i samhället. Man lämnar ingen barskrapad, och behåller respekten för kulturens syn på moral och rättvisa. Bara psykiskt sjuka dödade poliser, och allmänheten drogs inte in i den kriminella verksamheten.

I hederskulturen är det inte så. För att överhuvudtaget ha heder i den världen så måste det finnas ett våldskapital som backar upp hedern. Våld är alltså inte som hos oss något negativt, utan tvärtom ett verktyg för att bevara och öka sin heder. Man kan rent av säga att hederskulturen är våldsförhärligande, då att ta för sig och konkurrera ut andra ger heder. Vad den arroganta godheten inte har fattat att invandrare från hederskulturer ser oss som konkurrenter. Vi är en grannklan som man kan göra razzior mot. Vi betyder ingenting, därför skrattar man när man våldtar våra kvinnor. Därför anser den som går förbi att kvinnan är smutsig, som i fallet med våldtäkten i Fittja. Oförståelsen är total hos människor från klankulturen över svenskarnas reaktioner. DN kör ett offernarrativ på förövarna. Det är ibland så jag undrar om de har betalt. Att våldtäkter och andra dåd filmas och läggs ut på Youtube ser vi som bisarrt och oerhört korkat, men det är för att det ger heder. Att man blir dömd för brott, om det nu skulle ske, påverkar inte alltid heder - heder är ära/prestige, och har inget med svensk heder och hederlighet att göra.

Grupplojaliteten inom klanen är alltså total. En för alla, alla för en. Brottet är oviktigt, därför kommer släktingar till våldtäktsrättegångar för att heja på våldtäktsmännen. Därför hånar man offer för gruppvåldtäkter offentligt. Det är inte för att man är för våldtäkter, det är för att man är en konkurrerande klan med oss, och man har märkt att ingen vedergällning kommer från vår sida. Det är inte offret man hånar, det är oss svenskar. I deras värld tar de vår heder av oss, de skymfar oss. De kan göra vad de vill, de riskerar ingenting, vår klan är svag, svenskar är mesiga, vi har inget våldskapital, vi har ingen heder. Narcissister föraktar svaghet, det gör hederskulturen också. Därför får att bjuda på kaffe och korv till unga kriminella helt motsatt effekt. Vi svarar inte upp, vi visar svaghet, och de tar det som ett tecken på sin överlägsenhet mot fega svenskar. 

I klankulturen är handlingar kollektiva. Anser sig någon förorättad så kommer hela gruppen till försvar. Det blir konflikt. Eftersom vi i västerlandet inte följer klanfolkets hederskodex så blir det problem på alla nivåer i samhället. I avsnittet om afghanerna så skrev jag hur det påverkade lärarna i skolan i form av både hot och våld där de inte känner att de kan ge en elev en reprimand utan att det får efterverkningar. Skolan har tappat greppet, invandrarkillar från hederskulturer sätter skolor i skräck när de inte följer regler utan styr skolan med sitt våldskapital. Lärare berättar att de blivit knivskurna, hotade, slagna, fått sina bilar vandaliserade. I Sverige så pratar vi om det i termer av kriminalitet, för vi är en rättsstat och håller individen ansvarig. Men om vi inte fattar att vi inte kommer rå på det här genom att gå på individen, så kommer det bli såsom lärare säger - att skolan fullständigt havererar. Eftersom det aldrig kommer någon hämndaktion från svensk sida så ser de oss som svaga. Vi svenskar kan inte relatera till hederskulturen. Medvetenheten om vad det är måste bankas in hos de arrogant goda™, som likt de narcissister de är, visar upp en välviljans goda fasad. Religionen tolerans™ kräver att man skall visa förståelse, men det är en medberoendes förståelse, den som väljer att blunda och se bort, istället för att se och förstå vad egentligen handlar om.

Det längsta vi kommit i förståelsen av detta är att tala om hedersmord och hedersförtryck, det vill säga de kriminella konsekvenserna av det och effekten det har på unga kvinnor. Själva fenomenet heder förstår vi inte. Det kan handla om problem med den svenska översättningen, för det engelska ordet "honor" kan även översättas till ära, och en synonym till ära är prestige, och prestige är precis vad det handlar om. I Sverige ser vi behovet av prestige som omoget och rent av lite löjligt. Vi kan inte förstå hur något som vi rent av föraktar kan påverka människor så mycket, än mindre hur hela gruppen dras in i bråk på ett sätt som påminner om barnungar för oss. Därför tar vi det inte riktigt på allvar. Vi är toleranta och har överseende. Men en fungerande analogi kan kanske vara med den till USA invandrade sicilianska maffian. Även den var en släkt styrd av klankulturens hederstänk där idealet är 'hamasa' (mod), och att tåla smärta. Även 'sharaf' behövdes för att försvara "familjens" tillgångar. Igen så handlar det som alltid om kampen om makten över tillgångarna, och den sicilianska maffian trängde undan de lokala gängen med sin annorlunda sammanhållning och sin annorlunda syn på våld och hänsynstagande. Det blev ett skräckvälde som vare sig den enskilda människan eller polisen kunde sätta sig upp emot förrän de själva samarbetade.

Detsamma gäller ju givetvis andra maffior och kriminella grupperingar i Europa. De styrs också av hederstänk och söker ära och prestige. Det är ingen slump att man inom dagens kriminella kretsar talar om "soldater", eller att man har inträdesprov där individen skall bevisa sin hamasa. Jerzy Sarnecki har jobbat hårt för att hindra oss att se hur kulturen påverkar det kriminella beteendet, och därmed finns inte fungerande verktyg för att komma åt den här sortens kriminalitet i Sverige. Kriminellt beteende är ju i allra högsta grad en strid om tillgångar. Det verkar inte som att hissen går hela upp, att det numera inte handlar om tjuvar som finansierar sitt drogberoende genom kriminalitet, utan om en strid om de svenska tillgångarna och det svenska territoriet. Bokstavligen.

Den arroganta godheten™ på Aftonbladet förstår därför inte vidden av klanledaren Ali Kahns agerande, utan talar bara om det i termer av kriminalitet, som om problemet skulle vara ett kriminellt nätverk, när det i själva verket är en maktkamp mellan Alis klan och vår rättsstat. Svenska politiker och svensk massmedia är helt ofattbart arroganta i sin blindhet för de självklara konsekvenserna av att ta in stora grupper av människor som fortfarande är på en nivå där man konkurrerar med alla andra utom sin egen klan, där man inte har någon form av erfarenhet alls av vad samarbete är, eller ens har en begreppsvärld som förstår begreppet skuld och personligt ansvar.

Den svenska kulturen har en tradition ända sedan vikingatiden att uppfostra barnen från späd ålder till att själv veta vad som är rätt och fel handlingar. Alla sagor handlar om att lära barnen det, att själva välja mellan onda och goda handlingar. Barnen uppfostrades till att ta eget ansvar för sina egna handlingar, inte skylla ifrån sig, inte förneka, att inte ljuga, att tala sanning. Som jag nämnde så var man redan på vikingatiden tvingad att stå för sitt ord. Det här ger ju en försiktighet i hur man uttalar sig, även att man ser till att inte utge sig för att vara något man inte är, eller kunna något man inte kan. Man tar heller inte på sig uppdrag som man inte har noga satt sig in i vad de innebär. Den respekt vi har i samhället grundar sig helt på våra prestationer. Förr sades man vara god för sitt namn, därför döptes firmor efter ägarens efternamn. Hederlighet gav respekt.

Hederskulturen har en mycket mer primitiv syn på vad respekt är och hur man får den. Barnen uppfostras med våld, och de lär sig ingen skillnad mellan respekt och rädsla. Det här förhållningssättet tar man sedan med sig ut i livet, där man ingjuter respekt genom aggression. Heder kommer alltså att handla om att upprätthålla bilden av sig själv som en mäktig, där det är viktigt att imponera, och det vi kallar tomt skryt inte är ett problem. Inte heller att inte vara god för sitt ord, allt kan fixas och ordnas. Inga problem, inga problem.

Det här är alltså ett helt annat sätt att förhålla sig till andra medborgare. Vi ser det också i "ortens" kultur där respekt fås genom hamasa - modet att angripa och trycka ned andra. Det är samma sätt som narcissister skapar sin känsla av överlägsenhet. De letar svaga punkter för att sätta andra ur spel och på så vis få kontroll. I vår svenska kultur värderar vi 'sportmanship' och där är mannen en gentleman. I en skamkultur ger det prestige att ta för sig på ett rent av aggressivt sätt, och att visa sin överlägsenhet genom att kalla kvinnor hora.

I Sverige talas mycket om toxisk maskulinitet. Man använder sig av den spanska benämningen macho, men feministerna är alltför arroganta för att förstå att det hänger ihop med skam/hederskulturen. Zara Larsson tror därför att svenska killar har en machokultur. Tvärtom så innebär svensk kultur att visa kvinnor respekt. I Sverige var det hedervärt att vara en rättskaffens man, det vill säga att handla i enlighet med lag och rätt. Att arabisk kultur sprider sig i Sverige beror på att ingen svensk man får lov att stå upp för svensk kultur längre utan att bli anklagad för rasism av de arrogant goda feministerna. Senast här från Lotta Lundberg, som tror att värderingar handlar om förtryck, särskilt utövat av den vita mannen.

I svensk kultur är respekt något man måste göra sig förtjänt av. Det är inget som går att kräva av andra, det kommer om man visar sig värdig. I klankulturen handlar det istället om att sätta sig i respekt och se till att få behålla den. Allt som upplevs som en kränkning mot ens heder måste kraftfull bekämpas. David Eberhard talar om Sverige som de lättkränktas land. Men här handlar det om en rent narcissistisk lättkränkthet där den upplevda angriparen ska förnedras och förödmjukas - det är frågan om hämnd. Liksom andra narcissister så tävlar de om rampljuset, ära, heder, och det som ens är i närheten av att solka bilden, bestraffas skoningslöst. Jag gjorde jämförelsen med maffian tidigare, där respekt inte handlar om beundran, utan om fruktan för vedergällning. Det förekommer även i andra kriminella grupper där man kräver "respekt" från omgivningen. När Tommy Zethraeus sköt rakt in på Sturecompagniet, så talade de arrogant goda™ i media om empatistörning, men det handlar ju om heder. Man blev nekade att komma in, man blev utskämd inför andra, man förlorar ansiktet och det enda sättet att återta respekten och äran är genom vedergällning. Avsikten är ju givetvis att ingen längre skall våga ifrågasätta ens makt. Folk skall visa "respekt" för våldskapitalet som klanen äger.

I väst ser vi människor som reagerar med våld som omogna översittare. Tidigare när de har varit få, så har de fångats in av polisen, och de har blivit dömda av rättsstaten. Vi ser dåligt beteende som ett brott mot staten. Vi tar det inte personligt och tar inte lagen i egna händer. Det har inte behövts. Det har varit enstaka fall där människor inte vet hur man uppför sig i en rättsstat, och vi har sett dem som människor som det varit något fel på. Empatistörning som man sade lite lamt om Zethraeus. De arrogant goda™ biter sig med näbbar och klor fast vid den synen även angående terrordåden, där man ser de som begår de här brotten som ensamma galningar, när det i själva verket är frågan om hedersbrott. Det löper som en röd tråd i fallen här i Sverige att det handlar om män som liksom Zethraeus har blivit nekade och tappat ansiktet. Terrordåd bli helt enkelt det enda sätt som dessa människor har för att återta sin förlorade prestige inför gruppen. Skillnaden mellan Zethareus och de muslimer som utför terrordåd är att Zethraeus har fått diagnosen antisocial personlighetsstörning, medan de muslimer som utför dessa dåd inte bara försvarar sin egen heder, utan även sin religions.

Fortsätter man den här analysen så ser man att IS är ett försök att återupprätta islams heder. I rättrogna muslimers ögon återtar man sin heder med blod. I Europa så försöker radikala muslimer sparka igång en våldsspiral mellan invånarna och dem själva. Man försöker provocera den inhemska etniska gruppen till en vedergällningsattack för att trappa upp klankriget. I Sverige pågår det mest via provokationer bland annat av gruppen "Ung i Sverige" som försöker provocera svenskar till att ta första steget för att de skall kunna behålla sin offerroll i media och de arrogant godas ögon. Läs det här några gånger till, för det är det som är i görningen ute i Europa. I England har det gått allt gått längre, och där planerade man att utföra en terrorattack under en av English Defense Leauges protestmarcher. Extremisterna blev dock påkomna och ställdes inför rätta. Inför dådet hade de skrivit ut flygblad adresserade till David Cameron och drottningen där det stod bland annat:

”…vi älskar döden mer än ni älskar livet… Vad vi gjorde idag var en direkt hämndåtgärd för ert kränkande av profeten Muhammad (fred vare med honom)… Det är av den största ära för oss att göra vad vi gjorde och uppmanar vi alla muslimska ungdomar att stiga upp & försvara hedern av ALLAH & hans budbärare.”

I dagarna har Ylva Johansson gått ut och sagt att nyanlända måstelära sig svenska värderingar, men att det är kommunernas som har och ska ha ansvaret för den så kallade samhällsorienteringen. Regeringen vill lägga mer pengar på att kommunernas kommunikatörer står väl rustade. Regeringen vill också se över samhällsorienteringens innehåll och hur normer och värderingar ska få ökat utrymme i det nationella utbildningsmaterialet. Därmed knyter jag ihop säcken såsom jag började. "Att skylla ifrån sig, är bekvämt, man lägger ansvaret på någon annan". Sverige har totalt misslyckats med sin integrationspolitik och man har ingen som helst plan från något av de politiska partierna för att vända skutan. Kristersson säger rent ut att Sverige kan gå käpprätt åt skogen, men han tänker inte samarbeta med SD för det eftersom han inte delar deras värderingar om assimilation. Cirkeln är sluten. Politikerna är mer intresserade av att inte dela med sig av makten än att styra landet Sverige. Sverige är på väg att bli kapat av främmande kultur, och kaptenerna har övergett skeppet.

Jag avslutar med ett enkelt citat från Wikipedia:

civil

medborgerlig; som gäller alla medborgare

civilisera

1. göra civiliserad, få en person eller grupp att passa in i den egna civilisationen

Vi har misslyckats totalt!