Media del 1 - Retorik, narrativ och förbannad lögn

Journalister vill ha en bra story. Det räcker inte att sakligt berätta vad som sker, utan de vill skapa en berättelse, en slags kortnovell för känslor att identifiera sig med. Det är det som drar läsare; en bekräftelse eller en sensation.

21 september 2016 av Gertrud1

Hur storyn presenteras är allt. Vi vill inte läsa om hur världen är, vi vill läsa om hur vi vill den skall vara. Trenden har länge varit att framställa människor som offer. Helt oaktat om de är offer eller inte. Ett exempel är de rent kriminella som i morgonsoffor och i samhällsreportage lyfts fram och hyllas. Om någon bara kan generera något som liknar musik, eller kan klassas som skådespelare, så blir de hyllade som hjältar med hjälp av rätt narrativ, och förminskade av graverande fakta.

Jag pratar om stora artister som sällan ifrågasätts. Istället bildas en symbios där media och kriminella och f d kriminella kliar varandras ryggar. På samma sätt framställs kriminella immigranter som offer. Brotten blir förståeliga och förlåtliga, och ingen talar om alla offer som deras kriminalitet drabbat - det är ingen bra story. Framförallt gynnar det inte dagens makthavare, och det genererar heller inga pengar.

Vår bild av vår omvärld får vi från nyheterna som idag är sammanklumpade med offer- och feelgood-journalistik. Förr i det gamla bondesamhället spreds nyheter från gård till gård. Idag utifrån nyhetsrapportörer som helt klart har en egen agenda. I Public Service begynnelse så skulle programmen i radio och TV vara allmännyttiga och folkbildande. De program som sändes skulle vara berikande. Radio och TV är sprunget ur arbetarrörelsen och särskilt då folkbildningsrörelsen. De första biblioteken, folkhögskolorna och föreläsarföreningarna startades redan på 1800-talet när vi började gå från bondesamhälle till industrisamhälle.

Bildningscirklar, tidskrifter och debattböcker spred denna kunskap till de lägre klasserna, och även radio och TV ansågs senare stå i samhällets folkets tjänst, ett folk som strävade framåt tillsammans för en gemensam bättre framtid. Det var Sveriges framgångsrecept.

Folkbildningen var förvisso en del i nykterhetsrörelsen, men vi hade också en annan tradition då - vi hade andra värderingar, kunskap och bildning ansågs fint. Det hade enbart varit de högre klasserna som hade haft tillgång till den, men arbetarna ville springa ikapp när nu gavs möjlighet, och staten tillhandahöll medel för det. Även TV och radiosändningar var en del av att sprida kunskap och information. I till exempel I SVT:s sändningstillstånd anges att:

"Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen.

Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker.

Om någon blir klart utpekad och kritiserad ska denne få möjlighet att bemöta kritiken.Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.

Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas. Om programföretaget har gjort en rimlig kontroll före sändning och uppgifter senare visar sig vara felaktiga, så strider inte inslaget mot kravet på saklighet."

"All makt utgår från folket" är inskrivet i vår grundlag, men sanningen är att de som sitter på makten idag inte alls är i folkets tjänst, utan i sin egen. All makt korrumperar, och alla rörelser kapas av makthungriga profitörer, så även om de olika partierna sägs vara representanter för olika intressegrupper, så har framförallt socialdemokraterna och vänstern i allmänhet blivit exakt de pampar som den ursprungliga arbetarrörelsen kämpade emot. Dagens politiker och pampar motsvarar 1800-talets herrskap och storbönder, och 1900-talets trä- och brukspatroner vilka levde som kungar, medan folket var livegna, och fick stå inte bara med mössan i hand, utan också andan i halsen, då katastrofen låg om hörnet. Inga skyddsnät fanns. De skydd som med tiden byggdes upp raseras nu i en allt snabbare takt, medan media länge dolt vad som sker för att de är mer intresserade av att bevaka sin egen maktposition än att utföra sitt journalistiska uppdrag. Arbetare har därför fortsatt att rösta på socialdemokraterna och vänstern i tron att de är de som bäst tar tillvara deras intressen, när det i själva verket är så att de som kommit upp sig inom politiken idag är de nya maktpamparna och kungarna som lever gott och i överflöd och ansvarsfrihet.

Sanningen är den att det blir mer och mer tydligt att våra politiker skiter i sitt eget folk, ett folk som de är satta att representera, oavsett parti. De har i stället blivit egoistiska roffare av psykopatiska mått, och med dem så har även Public Service blivit kollaboratörer och inte folkbildare. En majoritet av dagens journalister röstar Mp. Lägger vi till V och S så är vi uppe i 70 procent av journalistkåren. Ser man till de som jobbar på TV och radio så är siffran horribla 84%.

En bild säger mer än tusen ord. Och ja, en ensam död pojke kan alla föräldrar relatera till. Den väcker sympati, tänk om det vore mitt eget barn... Självfallet så känner man solidaritet med all världens föräldrar som värnar sina barn. Om man istället rapporterade att tiotusentals drunknat i Medelhavet så skulle människor reagera som inför tiggarna i exempelvis Indien.

Men alla kan engagera sig och sörja döden av en enda död pojke, men ingen kan ta in eller hantera tiotusentals döda. Eller 60 miljoner på flykt. Det säger sig självt att ett land med en befolkning på tio miljoner inte kan härbärgera sex gånger sin egen befolkning, men presenterar man dem en och en så tror man likt Schyffert, Virtanen, och Malena Ernman att om vi delar på kostnaden så landar vi på kostnaden av lite film, chips och Coca Cola - klart vi ställer upp! För viljan till solidaritet lever kvar i vår kultur.

Vad den här bilden och journalistiken runt den har gjort är att i själva verket öka döden på Medelhavet. Vi har skickat signaler att vår famn är stor och vi har öppnat våra hjärtan, som Reinfeldt så elegant och vackert bad oss att göra, och det har fått till följd att immigrantsmugglare får ännu fler att tjäna grova pengar på. Därmed dör ännu fler ekonomiska migranter i överfulla båtar, medan de verkliga flyktingarna får mindre hjälp. De riktiga flyktingarna har inte råd att ta sig upp genom Europa. Detta är alltså migranter och inte flyktingar. Och jo, vi svenskar har riskerat våra egna och våra barns liv för drömmen om ett bättre liv i en inte alltför avlägsen historia. Under andra hälften av 1800-talet utvandrade 20 procent av männen och 16 procent av de svenska kvinnorna till Amerika. Jag kan garantera att en hel del miste livet på vägen.

Sanningen bakom den här bilden är dessutom att pojken som dog var son till en man som själv utpekats som flyktingsmugglare, men inte bara det. Mannen med familj var inte flyktingar, de hade fått uppehållstillstånd i Turkiet. Men mannen nöjde sig inte utan ville till Europa. Som det hela slutade så dog hans fru och deras barn, och mannen som inte trivdes i Turkiet flyttade tillbaka till Syrien, han t o m begravde de döda där. Så mycket flyktingar var dom. Trots detta så fortsätter man sälja in offerrollen i intervjuer med pojkens far. Det här är inte journalistik, det är skicklig manipulation där man dels struntar i research, och istället orkestrerar opinionen genom att spela på människors känslor, som t. ex den nyttiga idioten Andrev Walden, för att skapa acceptans för att ta emot fler immigranter. Notera att jag använder det rätta ordet migranter, till skillnad mot mainstream-media, där t. ex SVT strax efter Helins tillträde skickade ut en lista med "tillåtna" ord, kallad “Tips och språkråd när du jobbar med att spegla Sverige i nyhetsrapporteringen”.

Jag känner till ett flertal fall där journalisterna gått så långt att de iscensatt scenarier för att vrida opinionen åt det håll de vill, eller rent av hittat på historier med falska facebookprofiler etc. Det är en veritabel maktkamp som pågår, och det är inte längre journalisterna som står för sökandet efter sanningen. Istället så prackar de på oss deras åsikt som en sanning.

Ganska nyligen hade vi en Burkinidebatt på tapeten. Det var väldigt lätt att använda ett narrativ som spelade på kvinnors rädsla, "kvinnan tvingades att klä av sig". På det viset kunde man dölja både vad ärendet handlade om egentligen, nämligen Frankrikes erfarenhet av ett blodigt religiöst inbördeskrig, och de lagar som de stiftat för att förhindra att en religion tvingar sig på dess medborgare. För nej, hon tvingades inte ta av sig kläder, hon tvingades ta av sig en religiös symbol. Med det valda narrativet så döljs den lobbyism som bedrivs av muslimska krafter vilket faktiskt är vad som pågår. Som jag skrev så röstar de flesta journalister på Miljöpartier, ett parti som har och har haft kända islamister inom partiet. Go figure…

Istället för att ta reda på vad som sker och varför, så förskjuts fokus i debatten till att handla om att kvinnor ska få ha vilka kläder de vill på sig, och det horribla i att män tvingar en kvinna att klä av sig. En skräck alla kvinnor kan känna igen sig i. Men Burkinin är som sagt inte främst inte ett badplagg utan en religiös symbol, och kvinnan hade skylande kläder under, det gick därför utmärkt att ta av den religiösa symbolen utan att visa mer hud. Det går också att bada i en europeisk baddräkt frän 1800-talet om man inte vill visa upp sig. Små mössor finns också till för den som vill skyla sig, så problemet är alls inte hur mycket eller lite hon har på sig, utan att man i vissa europeiska länder inte vill få andras religion nerkörd i halsen.

Journalisterna är inte längre ute på ett journalistiskt uppdrag. Ofta görs ingen research alls. Man är istället ute efter att piska upp en stämning så att man får folket med sig. I detta fall skall det trummas in att muslimer är offer, och att den som inte håller med är islamofober. Den som verkligen gjorde research på detta insåg att den här händelsen likt flera i sitt slag är en medveten provokation för att förstärka offerbilden. Journalisterna går alltså i lobbyisternas ledband helt utan kritiskt tänkande. I själva verket så blir de ju inte något annat än marionetter i händerna på någon med en agenda. Det journalistiska uppdraget är helt kastat över bord till förmån för pengar? Ära och berömmelse? Att man likt Don Quijote tror sig vara god och en hjälte när man slåss mot väderkvarnar?

Expressen påstod till och med att det hela skedde med kvinnans gråtande barn som publik. Visserligen nämns två tillfällen men bilderna hör till det ovan. Notera retoriken: "Tvingades klä av sig", "förbjudna baddräkten", "drabbats", "offer", "samtidigt satt hennes dotter och grät". Problemet är att det vare sig fanns en påstådd familj eller en dotter, utan om man istället tittar på bilderna från Daily Mail som faktiskt har publicerat alla bilder, även före ingripandet, så ser det hela iscensatt ut. Kvinnan ligger ensam på stranden, hon har inget med sig, ingen filt eller en bok eller någonting, hon ligger bara där på stenarna. Det visar sig också att det ligger en välbärgad  fastighetsmagnat bakom. Rachid Nekkaz erbjuder sig nämligen att betala alla böter för de burkiniklädda kvinnorna och är redan uppe i hundratusentals Euro för böter mot slöjförbudet.

“As soon as I see that France is not respecting fundamental liberties, I always get my cheque book out,” says Rachid Nekkaz. He has a long history of putting his money where his mouth is and swung into action again this month after the glitzy Riviera resort of Cannes said it would fine any woman who turned up on its beaches wearing the full-body swimwear.”

Även denna journalist är underdånig och inte kritiskt granskande, offerretoriken sitter där som en smäck. Klart att man i den muslimska världen är medveten om sin hjälte innan man öppet trotsar lagen. Men ingen tänker och Dana Pourkomeylian är återigen en nyttig idiot när hon lägger sig i debatten. Och vad är henne syfte? Ja, hon har ju inte hymlat om att hon kan tänka sig en politisk karriär. Till och med Ann Heberlein missar poängen.

Vad handlade det här med burkinin om då egentligen? Jo, Laicité heter den princip som styr det franska samhällets och den franska statens sekulära karaktär. Den innebär i huvudsak att religion och kyrka hålls utanför det politiska livet, och nekas inflytande i statliga angelägenheter. Laicité har sitt ursprung i de historiska förändringarna efter den franska revolutionen 1789. Laicité kommer alltså från revolutionens ‘Liberté Egalité’ och ‘Fraternité’, dvs frihet, jämlikhet och broderskap, som vi alla läst om i skolan. Eller i alla fall trodde jag det.

Det finns också ett vidare historiskt perspektiv. Under renässansen påbörjades reformationen i Europa, och särskilt Frankrike fick tidigt en stor kalvinistisk (protestantisk) befolkning, vilken den katolska kyrkan utsatte för en blodig religionsförföljelse, som sedermera urartade till ett religiöst inbördeskrig 1562 - 1598. Huggenotterna, dvs de franska kalvinisterna, förföljdes och massakrerades av den katolska kyrkan som helt enkelt inte ville ha inskränkningar i sin makt. Det hela eskalerade efter Bartolomeinatten, alltså en variant av "kristallnatten", fast här var de drabbade protestanter, som massakrerades. Förföljelsen spred sig ut på landsbygden och resulterade i att de överlevande i hundratusentals fick fly landet många till Amerika). Religion handlar alltid till syvende och sist om makt. Och Frankrike vill helt enkelt inte att religion skall få makt över samhället då man ser religionens inflytande som ett hinder för demokrati och fortsatt modernisering av samhället.

"Frankrike, kanske mer än andra länder i västvärlden, var tvunget att slåss för friheten från den katolska kyrkliga auktoriteten vilken hade en total kontroll över det politiska och sociala livet. Långt efter att kyrkans makt gradvis eliminerades var religiösa krafter förknippade med monarkin och autokratin och sågs som ett hinder på vägen till demokrati och moderniseringen av samhället. Detta har lett till att det är väldigt lätt för fransmännen att tolka starka religiösa åsikter som ett direkt hot mot friheten och deras sätt att leva. En sådan stark symbol som den muslimska slöjan är ett exempel på detta."

Vad det gäller just Frankrike, så skiljdes alltså kyrka och stat för att skydda befolkningen. Genom en ny lag från 1905 separerades staten ytterligare från kyrkan och laicité stärktes. Laicité betyder inte religionsförbud, tvärtom. Men principen hindrar religionen från att ha tillgång till den politiska och administrativa makten, samt från påverkan av åsikter.

Denna princip om laicité påverkar fundamentalt det franska samhället, och det är mot bakgrund av det som Frankrikes förbud från 2004 för elever mot att bära religiösa symboler, såsom muslimska huvuddukar, judiska kalotter och stora kristna kors i offentliga skolor skall ses. Sedan april 2011 är det också förbjudet att bära en heltäckande slöja på offentliga platser – bötesstraffet är 150 Euro.

Det steg som togs med att förbjuda burkinin på försök tycker jag är rätt rimligt att se i ljuset av terrordådet i Cannes nyligen då en en buss rammade oskyldiga människor i ett terrordåd utfört med religiösa förtecken. Men återigen så nonchaleras de kriminellas offer. Det journalistiska narrativet målar upp en kvinna, som avsiktligt bryter mot en lag, som är till för att skydda landets invånare, som offret. Detta trots att landets invånare gång på gång angrips i sitt sätt att leva, eller sin tro eller icke-tro, av religiösa som vill påtvinga andra sin religion med makt. All religion handlar om makt.  

Journalistiken börjar mer och mer likna Orwells propagandaministerie där krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka, det är i alla fall helt klart överförbart på den här händelsen.

Det verkliga brottet här skedde av Mohamed Lahouaiej Bouhlel som dödade 84 människor och skadade 300 i ett terrordåd. 

"Nice justified the ban by describing the burkini as clothing which “overtly manifests adherence to a religion at a time when France and places of worship are the target of terrorist attacks.”

The mayor of Cannes said last week when he announced his ban on burkinis, which are worn by very few women in France, he was simply forbidding “a uniform that is the symbol of Islamist extremism.” (Källa)

Vi kan inte förstå vår nutid utan att se på historien. Det räcker inte med att använda Hitler som referens för allt ont som skett i världshistorien, och tro att man är färdig där. Muslimerna är alls inte "de nya judarna", tvärtom så förföljs kristna fortfarande i stor skala. Attentaten i Frankrike och annorstädes är ju på "de otrogna", och återigen det handlar om makt. Religion handlar om makt.

Även om många muslimer är sekulariserade så har inte Islam som religion reformerats. Tvärtom så är Islam i grund och botten en ideologi som strävar efter världsherravälde där kristna och judar helt enkelt skall fås att konvertera, eller straffas, och i vissa delar av världen är straffet döden. Det är ingen hemlighet men det döljs i narrativet. Eller ännu värre, så är strävan efter egen karriär så stark att research inte har gjorts. För hur skulle man annars gå så blint i lobbyisternas ledband?